Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
sommaren 1887 å en gammal stranding, som var belägen icke
obetydligt öfver Klarälfvens dåvarande nivå, uppmälte några hög-
växta träd, hvilka en half meter ofvan marken höllo ända till 137
em. i omkrets och följaktligen voro af en ganska respektabel ålder
(säkerligen hade de funnits på platsen minst 100 ar). Da S. daph-
noides längre söderut — såsom i Ransäter, Ullerud och Grafva —
förekom vida mindre rikligt samt öfvervägande i buskform, syntes
detta förhållande stå i full öfverensstämmelse med artens förmo-
dade ursprungliga invandring från Norge och en därpå successivt
fortgående spridning längs Klarälfven från norr till söder. Vid ut-
arbetandet af min afhandling »Om Salixvegetationen i Klarelfvens
floddal» (Uppsala 1892) anslöt jag mig fördenskull utan någon som
helst reservation till den AGARDHSKA uppfattningen, d. v. s. att
S. daphnoides måste hafva inkommit till Värmland från Norge
och att spridningen härvidlag skett medelst Trysil-Klarälfvens
vatten.
Först efter tvenne årtionden kom jag i tillfälle ånyo besöka dessa
samma trakter. I juni månad 1910 företog jag en botanisk resa
till öfre Älfdalen och utsträckte då densamma ända till nordligaste
delen af Norra Finnskoga, som jag förut ej genomrest, alltså till
Längflon nära norska gränsen. Visserligen hann jag icke under
den knappt tillmätta tiden inlåta mig på något detaljeradt studium
af växtligheten å Klarälfvens stränder inom Norra Finnskoga, men
en erfarenhet gjorde jag dock inom kort, den nämligen, att någon
Salix daphnoides — lika litet för öfrigt som den söderut å älfsträn-
derna så vanliga S. triandra — här i Värmlands allra nordligaste
socken alls icke tycktes vara möjlig att upptäcka. Den förklaring
ull detta för mig nog så öfverraskande faktum, hvilken då syntes
mig som den naturligaste och sannolikaste, har jag angifvit i »An-
leckningar om kärlväxtfloran i nordligaste Värmland» (Svensk Bot.
Tidskr. 1912 h. 1). De för särskildt en fuktighetsälskande Salix-
vegetation så speciellt gynnsamma flacka sandstränderna, som äro
så vanliga under älfvens långa, serpentiniserande lopp å sträckan
Vingäng—Edebäck, saknas alldeles norr om Slättne i Dalby. Från
sitt inträde i Värmland ofvanom Långflon framflyter Klarälfven de
första milen genom en terräng af väsentligen annan beskaffenhet än
den, som vidtager längre ned i Älfdalen. I Norra Finnskoga går
älfvens lopp sålunda flerestädes öfver fast berggrund, bildande tal-
rika ehuru obetydliga forsar mellan ofta brant sluttande stränder.
Och dessa än bergiga, än blockrika eller af groft morän- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
