Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
skönjbart i dess sammansättning och individens morfologiska ut-
bildning. I senare fallet torde det vara lämpligt att påbygga det
marilima regionsystemet med en epilitoral region.
Denna region har jag förut (1912 och 1915) kallat nedre delen
af supramarinen eller helt enkelt supramarinen, hvilken term ac-
cepterats af HÄYRÉN (1914). Enligt min egen definition (1912 p. 855)
omfattar dock den supramarina regionen allt ofvan hafsvågornas
inverkan. Termen epilitoral har sin analogii epiglacial,epipa-
läolitisk o. s. v. — BRENNER kallar den supralitoral.
Den genom vindpining framkallade epilitoralen kan i säväl hori-
zontal som vertikal riktning bli betydande nog. Till densamma
bör man, utgående från det nordeuropeiska skogsområdet, föra de
områden af supramarinen, från hvilka skogen genom hafsvindarne
eller några andra faktorer antingen uteslutes eller nertvingas till
mycket låg vindskog.
De vandrande dynerna innanför de supralitorala deflationsområ-
dena (jämför i nästa kapitel Gotska Sandön och Irevik) höra så-
lunda hit. Nordeuropas mest storslaget utbildade epilitoral är just
den gigantiska dynsträckan utmed Nordsjöns sydöstra och Skage-
racks södra kust från Pas de Calais i söder till Skagen i norr.
Utmed de fennoskandiska kusterna, såväl utmed Atlanten, Ishafvet,
Skagerack, Kattegat som Östersjön, framträder epilitoralen mindre
som dynlandskap — Sveriges ståtligaste epilitorala dyn torde vara
randdynen kring Gotska Sandön (SERNANDER 1908 p. 392) — än
som skoglösa bergplatåer och som låg vindskog. Hvad Östersjö-
skärgårdens yttre delar beträffar, faller t. ex. ej blott HÄYRÉNS (1900)
längdzon 1 i hela dess utsträckning, utan äfven, om man låter
dessa zoner skiljas af den maritima trädgränsen (SERNANDER
1912 p. 867, SELANDER 1914 p. 321), yttre delen af hans längdzon
2 med dess vindskog, inom epilitoralen.
De skoglösa områdena utmed de nordiska kusterna, jag tänker
närmast på Halland, Bohuslän och den norska Ilex-regionen, hvilka
jag närmast studerat, få emellertid ej i sin helhet räknas till den äkta
epilitoralen. Stora delar af dessa områden äro nämligen ej af all-
männa fysiskt-geografiska grunder utan genom afvärkning, brand
och betning beröfvade sitt gamla skogstäcke. Den rationella mari-
tima trädgränsen, som faktiskt flerstädes måste finnas, är emeller-
tid mycket svår att framdraga. Ej minst sammanhänger detta med
att i denna zöne contestée, (A. DE CANDOLLE, 1898 p. 19) genom skog-
lösheten växtsamhällen och enskilda arter utvidgat sig eller in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
