Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
svall- och stormbälten. Dessa tre vore i stort sedt all jämställa
med mina subsalina, salina och suprasalina bälten». Med andra
ord, han fär hela min och andra forskares supralitoral in i sin lito-
ral. Termen supralitoral vill han dock bibehålla och inför den i
stállet fór min nedre supramarin, d. v. s. hvad jag i denna uppsats
kallar epilitoral.
Alldeles fränsedt benámningarne innebär denna BRENNERS nya
terminologi i sak inga egentliga förändringar i andra forskares upp-
fattning af de marina regionerna. Dess egentliga innebörd är att den
förskjuter termerna litoral och supralitoral uppåt. Denna fórskjut-
ning sammanhänger med BRENNERS uppfattning af att vattensvall
och vattenstänk på exponerade stränder böra till sin ekologiska
verkan jämnställas med den submersion, de skyddade strand-
ängarnes resp. salina och suprasalina bälten undergå vid resp. van-
ligt och högsta högvatten. Då han sedan tager detta högsta hög-
vatten till generell utgångspunkt, får han denna höga öfre gräns
för litoralen. Han anser sig härmed stå i öfverensstämmelse med
KJELLMAN. »KJELLMANS (1877) litorala region, — egentligen uppgjord
för en kust med tidvatten, omfattar området mellan det högsta och
lägsta vattenständets nivåer» (p. 174). Och p. 183 säger han, att
det kan »vara skäl att bibehålla KJELLMANS ursprungliga litorala
region som benämning på det område, som kan vara både under
och ofvan vatten». (Se KJELLMAN 1877 p. 51.)
Det är mig dock omöjligt att se, hur den definition af litoralen,
som KJIELLMAN här lämnar, skall kunna bringas till att omfatta äfven
salinen och suprasalinen. Pä det citerade stället säger denne: »Das
litorale Gebiet macht den Theil des Meerbodens aus, welcher bei der
Ebbe während Zeiten der Springfluth entblösst wird, und folglich
zwischen der obersten Fluthgrenze und der untersten Ebbegrenze
liegt. Die Gegend um die Ebbenmarke wird während der Fluth von
einer 4 Fuss hohen Wassermasse bedeckt.» Äfven om man fäster
sig vid att KJELLMAN tar högsta flodgränsen, sålunda vid springtid,
som utgångspunkt, kan man ej prässa KJELLMANS litoral högre än
ett litet stycke upp i mitt svallbälte, hvilket BRENNER anser mot-
svara sin salina region. KJIELLMAN talar uttryckligt om en mäktighet
af sin litorala region på 4 fot, och min supralitoral (BRENNERS salin och
suprasalin) blir ju vid de arktiska och nordatlantiska kusterna, t. ex.
på Färöarne (jmfr BÖRJESEN p. 708), på exponerade lokaler mer än
100 fot.
Och denna Ks;ELLMANs begränsning för litoralen till högvattens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
