Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
linjen uppåt är ju nu för tiden — det skall strax visas, att här-
vidlag har en förskjutning fran en med Brenners åskådning mera
öfverensstämmande terminologi ägt rum — algologernas i gemen.
Jag har hittills bland dem, naturligtvis med de förut behandlade
undantagen, då de rört sig med de edafiska förskjutningar af den
marina algvegetationen uppåt, ej kunnat finna någon annan än
FLAHAULT, som användt ordet litoral för högre upp liggande mark!
Vidare kan man någon gång i allmänna växtgeografiska framställ-
ningar, där ej någon speciell regionbegränsning åsyftats, och i de
allmänna biologiska handböckerna återfinna BRENNERS litoralbegrepp.
Så säger WALTHER 1893—1894 i sin Bionomie des Meeres p. 13:
»Das Litoral ist derjenige Theil des Festlandes, welcher in meteoro-
logischen oder bionomischen Beziehungen zum Meere steht, und
derjenige Theil des Meeresgrundes, welcher bei Ebbe trocken liegt.»
Men äfven denne forskare visar starka tendenser att endast med-
taga fjären i litoralen, och 1908 p. 81 definierar han denna direkt
som »der Schauplatz der Gezeiten, die täglich zweimal ein breites
Schorrengebiet trocken legen.»
Den egentliga orsaken till att BRENNER fätt detta sitt litoralbegrepp
och den därmed sammanhängande nya terminologien är hans ut-
gangspunkt. Han börjar med några formationsserier 1 skyddadt
läge, särskildt i inre skärgården i ett inhaf, och söker sedan öfverföra
de här funna regionerna och deras naturförhållanden på exponerade
sträckor äfven i yttre skärgården ej blott i samma slags haf utan
äfven, om jag ej missförstår honom, på KJELLMANS och mina under-
sökningsområden i världshafven. De till några dm i vertikal rikt-
ning uppgående skillnaderna mellan »det af vindförhållandena be-
lingade olika höga vattenståndet» (BRENNER p. 173) i utgängsom-
rådet, hvarest de äro den i förgrunden trädande ekologiska faktorn,
bli sedan normerande för hela regionindelningen. De med expo-
sitionen tillkommande vågsvallet och stormvågorna äro faktorer,
hvilka verka på samma sätt som högvattnet, och då detta betingar
litoralens öfre gräns, kan »regionen, som i Nylands skärgård å
skyddadt ställe har en höjd af omkring 60 cm., — å utskärens
exponerade klippor vertikalt omfatta 10—15 m.» (p. 189).
För min regionindelning har jag följt en alldeles motsatt väg.
Jag har utgått från världshafven med deras ebb och flod och de
expositioner, där regionerna haft nära nog den största vertikala ut-
sträckningen. Litoralens begränsning till fjären har då varit själf-
fallen. I den inre skärgården sammandraga sig stormbältet och
:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
