Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Några kritiska Juncus- och Luzula-former.
Under det senaste naturforskaremötets exkursion till Norges Ilex-region:
(1916) anträffade undertecknad på den lilla ön Anuglen vid Hardangerfjor-
dens mynning en Juncus-form af ett mycket främmande utseende. Närmast
syntes den vara att hänföra till J. supinus, men afvek från denna redan
genom växplatsen, en fuktig gräsäng med sluten vegetation, och framför
allt genom sitt egendomliga, om J. alpinus erinrande utseende: uppräta,
intill 20 cm. höga, tämligen styfva strån, och svartbruna blomhufvud. Vid
hemkomsten granskade jag formen mera ingående och fann då, att den
fanns upptagen i BUCHENAUS Juncacé-monografi (Das Pflanzenreich, IV:
36, 1906) som J. supinus v. Kochii, hvilken utom genom de redan nämnda
karaktärerna skiljer sig från hufvudformen (med dess många ståndortsfor-
mer) genom 6 ståndare (3 hos hf.) med knappar, som ej äro mer än
hälften så långa som strängarna (knappar och strängar ungefär lika långa
hos hf) Denna varietet anges af BUCHENAU ha sin hufvudutbredning:
inom den atlantiska florans område. Den har tidvis äfven varit betraktad
som art. Själf är jag böjd att anse ett sådant förfarande för fullt be-
rättigadt. Dock har jag hittills sett för litet material för att våga ett
säkert omdöme. Därför skall jag denna gång afstå äfven från en diskus-
sion om dess rätta benämnande Redan nu vill jag emellertid nämna,
att jag i Upsala-museet funnit fullt säkra exemplar af densamma äfven
från andra skandinaviska lokaler. Inom Sverige är den anträffad åtmin-
stone vid Femsjö i Småland. De här af E. FRIES anträffade exemplaren
gjorde på sin tid botanisterna en hel del bekymmer. Af C. J. HARTMAN
upptogos de i 4:de uppl. af hans »Flora» under namn af J. nigritellus:
(i Kochs mening). I de senare upplagorna af floran (t. o. m. den 11:te)
återfinnes den under samma namn, men har nu degraderats först till
underart och sedan till varietet. Ur de nutida svenska botanisternas
medvetande torde den vara alldeles försvunnen. Därför har jag velat
fästa deras uppmärksamhet på densamma och vill härmed uppmana dem
att under den kommande sommaren ha ögonen på alla misstänkta J.
supinus-former, som jag hoppas man sedan har godheten låta mig granska.
Under resor i skilda delar af Skandinavien under den senaste somma-
ren (1916) kom jag att intressera mig för Luzula campestris-gruppen. Som
bekant ha vi inom Sverige under senare år plägat räkna med tre hithö-
rande arter, nämligen L. campestris (L.) DC., multiflora (Ehrh.) Lej. och
pallescens (Wg.) Bess. Till en särskild underart under L. multiflora har:
man dessutom plägat hänföra vissa mörka fjällformer, under namn af
*sudetica eller *nigricans. Jag måste erkänna, att jag ej trott mycket på
dess systematiska värde, förrän jag i somras anträffade en låglandsform
af densamma växande på samma fuktiga äng som typisk L. multiflora.
De mörka, relativt små blomhufvudena framkallade ett mycket afvikande
’ utseende, och vid närmare granskning upptäckte jag en mycket bestämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
