Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Cardamine pratensis e. Bromus tectorum e.
Aster tripolium e. Reseda luteola e.
Selaria viridis e. Papaver dubium c.
Senecio viscosus c. Poa compressa e.
» silvalicus e. Feslusa ovina e.
Hordeum vulgare e. Filago arvensis e.
» murinum e. Silene venosa e.
Bromus mollis e.
Pá áldre mudder utbildas sá smáningen en sluten vegetation
företrädesvis genom åtskilliga gräsarler (Triticum repens, Poa-arter
o. a.). Här och hvar — särskildt där sand täcker muddern —
kvarstå dock jämförelsevis öppna fläckar, där vissa arter blifva
dominerande och i allmänhet utesluta hvarandra såsom Tussilago
farfara, Epilobium angustifolium, Erigeron canadensis, Trifolium ar-
vense, Hordeum murinum.
Platsen framför det förutnämnda oljeupplaget hade den rikaste
floran. Jorden utgöres äfven här väsentligen af planerad mudder
med ett jämförelsevis tunt täckande sandlager. Vegetationen är
mestadels öppen. En begränsad profyta (5 x 10 m.) blef här före-
: mål för min särskilda uppmärksamhet. Hvad jag särskildt fann
märkligt var växlingen af dominerande arter inom samma
profyta från det ena året tilldet andra. På profytan, hvilken,
medan undersökningarna pågingo, ej rönte någon märkbar yttre
påverkan, växte
sept. 1912 Sisymbrium altissimum fullständigt dominerande.
» 1913 Lepidium ruderale ymnig, i ett fåtal exemplar Sisymbrium
altissimum.
» 1914 Erigeron canadensis ymnig, enstaka exemplar af Festuca
arundinacea och Artemisia campestris.
Sisymbrium altissimum utmärkte sig för god och riklig fruktifika-
tion. Den uppträder som en typisk vinterständare. Frönas utska-
kande ur skidan tar lång tid i anspråk, pågår i iakttagna fall från
senhöst till följande års vår. Växten företer på senhöst och vinter
ett ganska anmärkningsvärdt utseende, särskildt större exemplar.
Under det att växten förtorkar och dör, böja sig grenarna och de
långa skidorna utåt och nedåt från respektive hufvudaxlar och blifva
slutligen hårda och fjädrande. Hela växten med sin hos större
exemplar mycket täta grenmassa blir därför på vinterståndarstadiet
nästan halfklotformig. Under höststormarna brytes växten ofta af
vid rothalsen, hvarför den sedan ofta som en boll föres omkring af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
