Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
vinden. Inför denna egendomliga spridningsbiologiska typ kom jag
ovillkorligen att tänka på SERNANDERS (»Den skandinaviska vegeta-
tionens spridningsbiologi», Upsala 1901) »marklópare» inom vår
svenska flora. Bland dessa omnämner SERNANDER med rätta så-
som exempel äfven Lepidium ruderale, hvilken äfven jag vid Kal-
mar ett par gånger iakttagit uppträda som marklöpare. Han anför
emellertid (l. c. pag. 13) om denna växt, att »efter vegetationsperio-
dens slut de fruktbárande grenarna böja sig något inät» samt ser
tydligen i det förhållandet, att växten därigenom närmar sig klot-
form och därmed minskar sina arräteringsmöjligheter kriteriet på,
att den nära ansluter sig till de äkta marklóparna. För egen del
har jag ej funnit annat, än att L. ruderale i detta fall nära pàmin-
ner om Sisymbrium altissimum. Den förra böjer visserligen ej gre-
nar och fruktskaft utåt från resp. hufvudaxlar, men den blir hård
och styft spárrig, hvarigenom den särskildt med tillhjälp af de små,
tätt sittande skidorna erbjuder ett godt vindfang, så att den lätt
afbrytes eller lösslites. I båda fallen ser jag häri hufvudsaken;
arräteringsmöjligheterna förefinnas alltid och torde i dessa fall sprid-
ningsbiologiskt spela en relativt mindre roll än själfva faktum, att
växten lösslites.
Gifvetvis vill jag ej påstå, att Sisymbrium altissimum i regeln
spridningsbiologiskt uppträder som en marklöpare. Inom under-
sökningsområdet iakttogos dock många fall. Där växten förekom-
mer i täta bestånd på ej vindexponerade lokaler kvarstå de torra
exemplaren stödjande hvarandra ofta t. o. m. inpå följande års vår.
Marken under och omkring växterna bör då äfven vara rik på frön,
hvilka ju sakna speciella spridningsanordningar. Att den under
sådana förhållanden ej uppträder på samma plats under följande
eller därpå följande vegetationsperiod förefaller egendomligt. Det-
samma gäller de båda andra dominerande växterna på profytan,
Lepidium ruderale och Erigeron canadensis. För ett rätt bedömande
af dessa företeelser böra tydligen åtskilliga omständigheter tagas i
betraktande. Till att börja med kan påpekas att några onormalt
ingripande faktorer, ägnade att upphäfva konkurrensen mellan ar-
terna ej förefunnos. Af ett par undersökningar framgick äfven, att
mogna frön af dessa sommar- eller vinterannuella växter efter kort
hvila lätt bringas att gro, hvarför de ej heller i naturen torde
genomgå någon afsevärd hviloperiod. Då jag ej kunnat finna, att
nämnda omständigheter härvidlag äro af betydelse, synes mig föl-
jande förklaringsgrund antaglig. Inom ballastartade områden med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
