Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Litoralregionen skulle således omfatta den del av algvegetationen,
som vid lågvatten blottligges. Jag vill emellertid något närmare
redogöra för, var jag anser, att övre och undre gränsen för denna
region böra dragas.
Vid uppdragande av gränser för olika växtregioner måste man
utgå fran de gränslinjer, som avteckna sig i växttäckets fysiognomi.
Vad beträffar det av mig här närmare studerade området, finns det
en fysiognomisk linje, som synnerligen skarpt framträder, och det
är undre gränsen för Verrucaria maura-associationen, vilken i stort
sett sammanfaller med övre gränsen för havsalgvegetationen, eller
åtminstone med övre gränsen för associationer av havsalger. Det
är denna i naturen skarpt framträdande gränslinje, som jag sätter
som övre gräns för litoralregionen. Denna linje betingas i första
hand av högvattennivån, men som modifierande faktorer tillkomma
vinden och solbelysningen. Av det vagskvalp, som vinden föror-
sakar, pressas algvegetationens övre gräns upp ovanför högvatten-
nivån, och av den uttorkning, som en alltför kraftig solbelysning
åstadkommer, förskjutes denna gräns nedåt. Den linje, som kan
tänkas uppkommen genom vindens och solbelysningens inverkan
på högvattennivån, har jag ovan (s. 67) kallat den fysiologiska hög-
vattenlinjen, och det är denna linje, som bestämmer, var gränsen
mellan Verrucaria maura-associationen å ena sidan och havsalg-
associationerna å andra sidan går fram.
Den skarpa gräns, som finnes mellan Verrucaria maura och havs-
algerna synes mig synnerligen lättförklarlig. Havsalgerna tala ej
en allt för kraftig uttorkning. De kunna bliva blottlagda, men blir
blottläggningen alltför långvarig, dödas de på grund av uttorkning.
De kunna därför endast gå upp till en viss höjd ovan havsytan,
nämligen till den höjd, på vilken de fortfarande och dessutom ej
allt för sällan kunna bliva fullt genomdränkta av vatten. Land-
vegetationen tål däremoti regel ej att bliva betäckt med vatten. I när-
heten av stranden förekomma emellertid former, som kunna uthärda
att för en kortare tid vattendränkas. En bland de härdigaste av
dessa former är Verrucaria maura. Den tål dock ej en så pass
långvarig och en så ofta skeende vattengenomdränkning, att den
kan gå ned under den fysiologiska högvattenlinjen.
Omkring den fysiologiska högvattenlinjen förändras de ekologiska
faktorer, som inverka på vegetationstäcket, synnerligen hastigt, och
det är denna hastiga förändring, som betingar den skarpa gränslin-
jen mellan Verrucaria maura och havsalgerna. Det är utefter denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
