Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
linje, som landets och havets vegetationer mötas, och helt säkert
är denna den skarpast framträdande av alla växtgeografiska gräns-
linjer. — Den fysiologiska högvattenlinjen spelar för botanisten
samma roll som medelvattenlinjen för geografen.
Litoralregionens nedre gräns sätter jag för närvarande av skäl,
som redan förut framhållits, där, varest Fucus serratus börjar bliva
associationsbildande. Detta är en gränslinje, som i naturen fram-
träder ganska skarpt, och den ekologiska faktor, som betingar den-
samma, är sommarens lågvatten. Linjen går på skyddad kust fram
på 35—40 cm under medelvattenlinjen, eller omkring 45—50 cm
under Fucus spiralis-associationens övre gräns. På öppen kust går
gränslinjen fram på 30—35 cm:s djup; den är här vida mindre
framträdande än på skyddad kust. På ställen, där Fucus serratus
saknas, bestämmes litoralens nedre gräns av det djup, på vilket
Corallina officinalis och Chondrus crispus börja uppträda associations-
bildande. Dessa arter förekomma endast på öppen kust i något
större individrikedom och bliva där associationsbildande på omkring
30—35 cm under medelvattenlinjen. Litoralens nedre gräns ligger
således på öppen kust 5—10 cm högre än på skyddad. Orsaken
härtill är att söka i vågskvalpets förmåga att förskjuta regiongrän-
serna uppåt.
Vinterns lågvattenlinje ligger något lägre än sommarens (se s. 68).
Under vintern kan algvegetationen blottläggas till omkring 60 em,
under sommaren däremot endast till omkring 40 cm nedom medel-
vattenlinjen (extrema fall ej medräknade). Vinterns lågvattenlinje
gör sig emellertid ej fysiognomiskt gällande på algvegetationen. I
en föregående uppsats (1917) har jag dock påvisat, att blottläggningen
under vintern kan hava en ganska ödesdiger inverkan på en hel
del alger. Vid svenska västkusten förekomma i regel lågvatten och
stark köld samtidigt, vadan den blottlagda algvegetationen blir ut-
satt för förfrysning. Fucus-arterna, Ascophyllum nodosum, Pylaiella
litoralis, Enleromorpha intestinalis, Porphyra hiemalis och Bangia
fuscopurpurea tåla emellertid en temperatur på — 18? à —20° utan
att förfrysa, och kunna säledes under vintern utan fara blottläggas.
Andra arter t. ex. unga Laminaria-plantor, Trailliella intricata, Laurencia
pinnatifida och Ceramium rubrum förfrysa, om temperaturen sjunker
ned till — 5? à — 6°, och dessa arter höra därför under vintern ej
hemma i det omräde, som kan bliva utsatt för blottläggning. Un-
der sommaren däremot kunna dessa arter även uppträda pa 30—40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
