Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Gyrophora cylindrica (n:r 551) är insamlad dels på Mösseberg, dels på
Alleberg; exemplaren från den förstnämnda fyndorten växte på sol- och
vindöppen lokalitet och äro att hänföra till f. lornata (Ach. Th. Fr,
de från den senare åter härstamma från en beskuggad plats och torde
närmast vara att räkna till f. fimbriata Ach.
N:r 552 är den av TH. M. Fries i »Lichenographia scandinavica»
(s. 17) omnämnda forma »nonnihil recedens (ramulis vulgo sorediato-
pulverulentis)»; den står i flera avseenden mitt emellan huvudformen ay
Usnea [florida och dess var. hirla. De utdelade exemplaren äro från
Ronneby i Blekinge och insamlade av redaktör ERIK P. VRANG. Varie-
teten är mycket vanlig, särskilt på björk, i nordöstra Skåne och för öv-
rigt åtminstone upp till Uppland. Hos exemplaren från mellersta Sverige
stöter färgen mera i gult än hos de sydsvenska; de överensstämma sä-
ledes bättre än dessa med den av J. HARMAND i »Lichens de Francc>
lämnade beskrivningen. Avothecier hava anträffats såväl i Skåne som i
Södermanland och Stockholms-trakten.
Parmelia fraudans (n:r 556) och P. exasperalula (n:r 558), som båda äro
fertila, hava insamlats i Piteä-trakten och meddelats av kandidat Ekık
MARKLUND.
Leptogium pusillum (n:r 569), från Billingen i Västergötland och insam-
lad av redaktör ERIK P. VRANG, överensstämmer fullständigt med original-
exemplaren, som härstamma från Slottsbacken vid Uppsala. I torrt till-
stånd erinrar arten om en Lecidea av undersläktet Biatora ; till följd av
sin litenhet har den blivit föga beaktad i vårt land, varför dess utbred-
ning är ofullständigt känd.
Scutula epiblastematica (n:r 590), från St. Malm i Södermanland, är pa-
rasit på Pelligera-arter och saknar egna gonidier. Den är således icke
någon lav men överensstämmer till apotheciets byggnad mycket nära med
Catillaria (Bialorina); då dessutom lavparasiterna samlas och studeras
huvudsakligen av lichenologer, har jag ansett den böra medtagas.
Catillaria bahusiensis (n:r 574) är i fråga om utbredningen en av de
märkligaste svenska lavarna, enär den synes vara endemisk vid Sveriges
västkust (Bohuslän—Kullaberg). Emellertid är den icke inskränkt till
själva kustområdet; redaktör ERIK P. VRANG har funnit den så långt
inne i landet som vid Floby ej långt från Falköping, där den dock upp-
träder i en något avvikande form. Exemplar från denna fyndort hoppas
jag bliva i tillfälle att snart utdela. De nu utdelade äro från Fiske-
bäckskils-trakten.
Lecidea brachyspora (n:r 598) är insamlad vid Storlien i Jämtland. De
utdelade exemplaren utmärka sig genom synnerligen svagt utvecklad bål
och erinra i detta avseende om var. diducens (Nyl.) av L. auriculata
Thy Er.
Buellia coniopta (n:r 617) härstammar fran den redan i Bot. Notiser 1895,
s. 212 omnämnda fyndorten vid Stenshuvud i Skåne, där den uppträder
på klippor och block nere vid Östersjön, huvudsakligen överst i storm-
bältet. I Bohuslän har jag senare anträffat den även vid Kristinebergs
zoologiska station. När jag år 1895 beskrev arten som ny för Sverige,
förbisåg jag, att H. A. WEDDELL redan 1875 hänfört den till släktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
