Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några märkliga växtfynd på Tiveden.
»Semper aliquid novi e Vestrogothia...» Detta vid åtskilliga tillfällen
citerade uttryck av Eras Frits (Bot. Notiser, 1843, s. 147), val i
främsta rummet avseende de för svenska floran da nya, i Västergötland
upptäckta växterna Orobanche Cirsii och Iris sibirica, synes icke med
åren hava förlorat sin tillämplighet utan fastmer kunna gälla fortfarande.
Härmed må anföras några exempel till bestyrkande härav.
Under sommaren 1916 gjordes av läroverksadjunkten ALFR. STALIN i
Skara, känd såsom varm naturskyddsvän och sedan många år en intres-
serad och grundlig kännare av provinsens flora, ett par synnerligen an-
märkningsvärda fynd av växter, vilka såvitt jag vet aldrig förut iakttagits
i Västergötland Av dessa anträffades den ena å Tiveden och befanns
vara den lika sällsynta som underbara orkidéen Epipogum aphyllum Gmel ,
vilken en gång av sin svenske upptäckare betecknades som »nobilissima
et rarissima Flor:e nostre civis». Upptäckten skedde i början av augusti
under en botanisk exkursion på kronoparken Skagersholm i Finnerödja
socken å södra Tiveden. Undertecknad, som vid denna tid uppehöll
mig i det närbelägna Hova, blev genom välvilligt meddelande från upp-
täckaren satt i tillfälle att i hans sällskap några dagar senare besöka
växtstället. Detta utgjordes av en barrskogsomgiven, sluttande ängsbacke
(ett närmare angivande av platsens läge torde av lätt begripliga skäl åt-
minstone f. n. vara mindre lämpligt. För några tiotal år sedan har
sluttningen varit bevuxen med lövträd, som dock sedermera till största
delen avverkats, och i vilkas ställe en myckenhet buskar tillhörande
varjehanda trädslag efter hand inkommit. Under en lind av ganska
måttliga dimensioner, från vars allra nedersta stamparti en mängd skott
alstrat ett skuggivande snår av unga, buskformiga lindar, anträffades vid
vårt besök d. 6 augusti tio stycken blommande Epipogum-stjälkar, alla
av ett friskt och kraftigt utseende. Några av dessa voro fullt 25 cm
höga, de övriga obetydligt kortare. Fem av dem bildade en klunga och
stodo så tätt tillsammans, att stjälkarna nästan berörde varandra; de
övriga förekommo strödda på varierande avstånd intill 30—40 cm där-
ifrån. Blommorna, som hade en svag men behaglig doft, växlade hos
de olika exemplaren till antalet. Tvenne stjälkar buro endast 2 blommor,
fyra hade vardera 3 och de övriga ståtade med 4 blommor. Alla blom-
morna voro till färgen som vanligt gulvita med rader av purpurröda
prickar å läpp och sporre.
I det omedelbara grannskapet av Epipogum saknades såväl barrträd
som de vanliga skogsmossorna av släktet Hypnum. I stället växte där
förutom diverse lövträd såsom asp, sälg och hassel, en hel del örter och
ris. Av dylika antecknades:
Lactuca muralis, Melampyrum silvalicum, Veronica Chamcedrys, Vaccin-
ium vilis idea, Myrtillus nigra, Pyrola secunda, Anemone Hepalica, Actwa
spicata, Viola Riviniana, Geranium silvalicum, G. Roberlianum, Rubus
ideus, R. saxatilis, Orobus luberosus, Vicia silvalica, Luzula pilosa, Carex
digitata, Aira flexuosa, Melica nutans, Calamagroslis arundinacea och
Pleris aquilina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
