Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
växt, under det att den torra fjällheden på ömse sidor om denna
är ett avgjort hinder för densamma. FRÖDIN har nämligen upp-
ställt den teorien, att björken i egenskap av »tropofyt» skulle vara
mycket känslig för tillgång på vatten under vegetationsperioden.
Torra hedar skulle således hindra björkskogsväxt. Om detta vore
fallet, förvånar man sig över, attlavrika björkskogar, som ofta före-
komma på det torraste fluvioglaciala substrat, över huvud taget kunna
existera.
Några undersökningar över grundvattensförhållandena och mark-
fuktigheten i övrigt har FRÖDIN emellertid icke gjort för att få be-
lägg för sin teori. Det enda stöd, han lyckats erhålla för sitt på-
stående om markfuktighetens betydelse för björkskogen är följande.
På lågfjällen utgöres huvudmassan av den nedre delen av regio
alpinas vegetation av lavrika Empetrum-hedar; mot högfjällen er-
sättas dessa av mossrika Myrtillus nigra-hedar och »mossrik Cornus
suecica-association»; dessa jämte ängar och ängsvidesnår dominera
i högfjällen, särskilt i deras västliga del. — Emellertid torde denna
av FRÖDIN lämnade framställning av vegetationen i skogsgränsen
icke överensstämma med verkliga förhållandet. Så förekomma t. ex.
Myrtillus nigra-hedar allmänt strax ovan skogsgränsen på lågfjällen
Gällivare-Dundret och Malmberget (»Välkomman»). I högfjällen är
det icke generellt, att Myrtillus nigra-hedar och ängar intaga största
delen av det närmast skogsgränsen belägna kalfjället. Tvärtom är
det lika vanligt, att Empetrum-hedar dominera därstädes; mera
sällan upptaga ängar större ytor. Till och med i sådana trakter,
som norra stranden av Torne Träsk och Rapadalen i Sarekområdet,
vilka torde höra till de på yppiga ängsbjörkskogar rikaste områdena
i norra Sverige, äro Empetrum- och Myrtillus nigra-hedar de för-
härskande växtsamhällena i regio alpinas nedre del.
Som nämnt tolkar emellertid FRÖDIN de smala björkskogsflikarnas
existens såsom förorsakad av den större vattentillgången. Undervegeta-
tionen i denna skog består nämligen av rikliga Salices samt en del
örter och gräs. Att björkarna skulle växa på något sätt skyddade
för vinden, förnekar han på det bestämdaste. Då det föreföll mig
något egendomligt, att en ängsbjörkskog skulle förekomma med
torr fjällhed på ömse sidor utan att på något sätt vara skyddad,
vandrade jag längs några av de smala björkskogsflikarna och kunde
då konstatera, att dessa stodo i mycket grunda — i allmänhet
knappt 1 meter djupa — bäckdalar. Frågan är alltså den, om
detta tillsynes svaga skydd är tillräckligt för skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
