Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
För att närmare belysa detta vill jag först lämna en beskrivning
på vegetationens utseende på fjällheden och i den närmast denna
liggande björkskogen samt därmed sammanhängande fenomen inom
det av FRÖDIN karterade området. De vanligaste hedtyperna på
fjällheden torde vara Empetrum-hedar och Betula nana-hedar. Dess-
utom förekomma på topparna av alla små kullar Diapensia- och
Azalea-hedar. Hela fjällheden ger intryck av att vara utsatt för
starka vindar. Karakteristisk är vidare den rikliga förekomsten av
busk- och spaljärformig björk pa fjällheden.! Dessa uppträda dock
ej slumpvis här och där utan alltid på ost- eller sydostsluttningarna
av småkullarna. Under en vandring över fjällslätten i slutet av
augusti, då stark sydostlig storm rådde, fäste jag mig särskilt vid
alt en mängd Betula nana-buskar av vinden restes rakt upp. En
närmare undersökning visade, att de spaljärformiga Betula nana-
individen ofta voro sträckta i riktning från nordväst mot sydost
med fästpunkten i nordväst. Likaså var det påfallande, hurusom
nere i dalgången de där förekommande tallarna mestadels voro
ensidigt utbildade, nämligen med kronan i sydostriktningen. Det
mest slående var dock utseendet av issjöterrasserna. Åt nordväst
voro dessa fullständigt vegetationslösa långt nere på dalsidan, och
det nakna gruset framträdde. Stundom funnos dock glesa Juncus
trifidus-tuyor här och där. Pa ost- och sydostsluttningarna av te-
rasserna fanns emellertid björkvegetation. Närmast terassernas övre
kant växte en krans buskformiga björkar med spetsarna ungefär i
höjd med terassplanet. Längre ned på sluttningarna voro björkarna
trädformiga, och oftast var skogen tät och vacker (Myrtillus nigra-
rik mossbjörkskog). Kullfallna björkar syntes här och där, alltid
liggande i nordväst-sydost-riktning. Att nordvästliga vindar således
äro förhärskande inom området, torde av det sagda framgå med
önskvärd tydlighet.
Det är bekant från skilda delar av Fennoskandia, att Diapensia-
och Azalea-hedar höra till de alpina växtsamhällen, som bäst ut-
härda uttorkning (VESTERGREN 1902, Tu. C. E. Fries 1913, SAMUELS-
SON 1917). Under vintern är snöskyddet i dessa hedar ytterst obe-
tydligt, och ofta ligga de fullständigt snöfria (Fries 1. c.). Rike-
domen på Diapensia- och Azalea-hedar på fjällheden strax ovan
skogsgränsen på det av FRÖDIN kartlagda området är som nämnt
avsevärd. Detta pekar i den bestämda riktningen, att barfläckar
! FrRöDIN påstår, att bjórkbuskar helt och hållet saknas, vilket jag ej kan till-
skriva annat än bristande observationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
