Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
absolut hinder för björkskogsväxt, vilket jag hade tillfälle att stu-
dera under våren 1917 i Torne Träsk-trakten. Vid snösmältningen
kunde man då iakttaga, huru särskilt i regio subalpinas övre del
stora snödrivor kvarlågo på skoglösa partier, under det att björk-
skogen i övrigt var snöfri. Senare på sommaren visade det sig,
alt dessa för långvarig snöbetäckning utsatta områden voro be-
vuxna med ängsvidesnår och i extrema fall ängar eller andra snö-
tålande växtsamhällen. En närmare undersökning av dessa gav
vid handen, att de icke helt och hållet saknade björk. Små indi-
vid, i allmänhet knappt ’/2 m. höga, växte här och där. Avse-
värt större bli de emellertid icke, och genom en mera långvarig
snöbetäckning dödas de. I de ängsvidesnår eller ängar, som upp-
taga den skoglösa bottnen på djupare raviner, är det icke ovanligt,
att späda, ’/2—1 m höga björkar förekomma, understundom
ganska rikligt. Föryngringen av björk i dessa växtsamhällen sker
sannolikt genom frön, och detta förklarar, varför man i dem ibland
finner samtliga de större björkindividen döda, under det att talrika,
mycket små plantor finnas.
Naturligtvis vill jag icke helt och hållet förneka, att stark som-
martorka i förening med ihållande vindar kan på mycket torra
ständorter förorsaka skada på björken. Men attiregio subalpina
skoglösa hedar skulle kunna uppstå av dessa orsaker, betvivlar
jag fullständigt. Dessa voro ju helt enkelt att rubricera som stäpper,
och för förekomsten av sådana 1 våra fjälltrakter ställer jag mig myc-
ket skeptisk.
Vad betydelse grundvattensförhållandena hava för björkskogen,
torde kunna illustreras av följande fakta. Vid en brunnsgrävning
vid Abisko naturvetenskapliga station (485 m 6. h.) måste man
gräva 9—10 m under markytan, innan man stötte på grundvatten.
För närvarande står grundvattnet om våren 11 m under markytan
och stiger så småningom under sommaren, samt når på hösten
upp till 8 m under markytan. Den genomgrävda marken bestod
av tämligen grovt moränmaterial. På denna moränkulle står dock
björkskog, visserligen icke av allra vackraste beskaffenhet, men
ingalunda visande några tecken till förtorkning. Det kan tilläggas,
att Abisko-området har den lägsta kända nederbörden i Sverige;
denna uppgår nämligen endast till c:a 250 mm om äret.!
Av det sagda torde framgå, att björken ingalunda är sa »känslig»
! Enligt benäget meddelande av statsmeteorologen B. Rorr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
