Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
är här utbildad som Myrlillus nigra-rik björkskog. Runt om på
fjällslätten voro de vanliga rishedarna förhärskande. Den Myrtillus-
rika björkskogen fordrar för sin tillvaro ett golt snöskydd och ut-
smälter på våren avsevärt senare än t. ex. Empelrum-heden.
Längre upp på fjällheden har Ausutsjokk skurit sig en ganska
djup ravin. I det skyddade läge, som där gives, gå spridda björk-
dungar upp till över 700 m samt enstaka träd ända till 725 m,
under det att den högsta fliken av björkskogen på det av FRÖDIN
kartlagda området ej når högre än c:a 670 m.
Förekomsten av högtgående björkskogsflikar längs upp efter bäc-
karna och i raviner vill FRÖDIN över huvud taget tillmäta stor princi-
piell betydelse. Han förklarar dem genom det faktum, att markfuktig-
heten där är större än på omgivande skoglösa partier. Även lokal-
klimatiska faktorer, särskilt vindar (sommarvindar!) och temperatur-
förhållanden, anser FRÖDIN bidraga till, att skogen på detta sält
skjuter upp i flikar. Att så skulle vara fallet är emellertid ytterst
osannolikt. Något belägg för att temperaturförhållandena skulle
variera i så hög grad, som det är nödvändigt, för att de skulle ha
denna stora effekt, har FRÖDIN icke lämnat. Å andra sidan är det
ju knappast troligt, att isotermerna på en fjällsluttning skulle i
detalj följa alla de oregelbundna bukter och krökar, skogsgrüns- :
linjen gör.
HAMBERG. (1915) har fäst uppmärksamheten pa de topografiska
förhållandenas inverkan på skogsgränsens utbildning. I synnerhet
där bäckfåror uppträda i skogsgränszonen, bruka skogklädda och
skoglösa partier allmänt omväxla. Att märka är, att det inga-
lunda är generellt, vilket FRÖDIN synes vilja göra gällande, att
skogen går högre i raviner och bäckdalar än i omgivningen. Detta
inträffar endast i sådana fall som det här särskilt behandlade. I
högfjällen är det vanligast, att skog saknas i bottnen på de djupare
ravinerna, under det att den förekommer på åsarna mellan och
sluttningarna mot ravinernas botten. På särskilt höga och således
exponerade åsar kan skogen stundom saknas, och vanligen finnes
då ett bälte björkbuskar just på övergången mellan sluttningen och
asens plana yta. I ravinens botten utgöres vegetationen av ängs-
videsnär eller ängar. Ända långt nere i regio subalpina kunna dessa
förhållanden inträffa.
Vad som förorsakar saknaden av björkskog i ravinernas botten,
kan enligt min mening icke vara något annat än den här länge
kvarliggande snön (jfr SERNANDER 1905). Denna utgör nämligen ett
Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
