Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Petasites spurius L. Anträffades i september 1916 på grusstranden söder
om Fröbygårda, Vickleby s:n, norr om den nordligaste avlopps-
kanalen. Den är ännu steril. Förliden sommar kunde ett 50-tal blad
räknas.
Carduus nutans L. Förutom på de gamla lokalerna i Repplinge s:n,
varest den synes tilltaga ar från år, har jag sett den i Långlöts s:n:
Åstad, 1908; Algutsrums s: Hönstorp, 1916; Högsrums s:n: Nyttorp
1916; Torslunda s:n: Färjestaden, 1915. Samtliga lokaler äro lands-
vägskanter.
Särskilt anmärkningsvärda äro fynden av Crambe maritina, Lathyrus
marilimus och Petasites spurius. Fyndorterna äro belägna på den högsta,
recenta strandvallen, mellan epimarinen och supralitoralen (SERNAN-
DER 1. c.), på sandiga och grusiga partier av södra Kalmarsundsstranden.
Med all säkerhet ha vi här att göra med helt nyligen inkomna arter.
Spridningsenheterna äro ju i hög grad anpassade till spridning med
havsdriften, och lätt nog kan invandringen till Ölandskusten ha försig-
gått från lokalerna för dessa arter i södra och sydöstra Sverige. Att
denna invandring ägt rum först nu och ungefär samtidigt för alla ar-
terna är ej uteslutande ett slumpens verk. De strandpartier, där de
anträffats, ha nämligen under de senaste 10—20 åren varit skyddade för
betning och upptrampning av kreaturen därigenom, att strandvallarna
ovanför planterats med tall, och de ifrågavarande delarna av stranden
fördenskull avstängts genom inhägnader.
R. Sterner.
Nyhet för Sveriges flora.
Sommaren 1907 hade jag lyckan att på Öland göra ett särdeles an-
märkningsvärt växtfynd.
Jag vistades då i Kastlösa på sydvästra delen av ön. Socknen är en
av de bördigaste, så att till och med den väldiga kalkheden Södra Al-
varet bär spår därav, i det att dess Kastlösaområde har att uppvisa
tvenne oaser, de något bebyggda alvarlundarna Stora Dalby och Lunda.
»Lundarna» utgöras dock rätteligen av ett par pa moräner liggande träd-
och buskrika lövängar. Den södra av dem är Lunda.
Därinvid, i den brutna övergångsterrängen till det egentliga och stäpp-
lika alvaret, var det jag den 3 augusti fann Agrimonia pilosa Ledeb.
Arten skiljer sig från A. Eupatoria genom rombiskt-lancettlika små-
blad, vilkas kilformigt avsmalnande bas har hela kanter. Vidare äro
bladen undertill gröna och endast håriga på nerverna, under hösten bli
de vanligen rödanlupna. Blommorna äro mindre. Frukterna äro före
mognaden upprättstående, först vid mognaden bli de nedböjda; alla taggar
äro då tätt sammanslutna över frukten.
Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
