Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
kunnat haft en mera allmän betydelse av snärjiga och vassa »tórnen och
tistlar». Den av araberna som kus kända växten är Carthamus glaucus
v. syriacus, som om sommaren växer så tätt på stubbåkrarna, att den snär
jiga mattan av dessa tistlar måste slås av med käppar och brännas, innan
den arabiske bonden med sin primitiva plog kan börja plöja. Arabernas
durdr är Centaurea pallescens, i södra delarna av Palestina känd under
namnet morer; även detta ogräs bortrensas från åkrarna och brännes.
Kristtörnet sökes bland flera arter av Palestinas tornbärande växter.
Som det äkta kristtörnet nämnes oftast Zizyphus Spina Christi, arabernas
sidr. Denna uppfattning delade Linn, när han satte namn på de av
HassELQUIST insamlade växterna. En svårighet är emellertid, att sidr-
trädet förekommer blott enstaka i trakten av Jerusalem och har sitt egent-
liga hemvist i Jordandalen, där det frodas med sådan yppighet, att det
ofta för tanken till törnena, som växte upp och förkvävde säden i Jesu
liknelse. På gården till »Vita fädernas» kloster vid den gamla Betesda-
dammen i Jerusalem står en buske med långa, av skarpa törnen rikligen
smyckade vidjor, som av flera författare utpekats som törnekronans buske.
Dess latinska namn är Lycium europeum. Utmed murar och stenar växer
denna buske här och var i Jerusalems omnejd. Kanske är dock det äkta
kristtörnet något annat. Färdas man genom den judiska landsbygden synes
en grå färgton vila över de skoglösa bergen, vilka blott här och var äga en
buske eller ett mindre träd och därför erhålla sin prägel av de låga, snär-
jiga och stingande stånden av Poterium spinosum, som uppe i bergsbygden
är nästan det enda risbränslet. Stora fång av växten hopsamlas av kvin-
norna och bäras hem till byarna för att torkas och sedan användas som
bränsle. Troligen var denna buske även i gamla tider på detta sätt an-
vänd som bränsle och sannolikt fanns även i den gamla romerska borgen
Antonia vid tempelplatsens nordvästra hörn och i Herodespalatset, lands-
hóvdingens residens, ett dylikt brünslefórrád. Kanske det var av dessa,
som torra ytterligt stingande kvistar, som de romerska knektarna vredo
samman tórnekronan för den dömdes huvud. De behövde då ej söka länge
efter kristtörnet utan togo det, där det låg närmast till hands i bränsle-
förrådet. ^
När arlaregnet i Palestina fallit efter de långa, regnlósa sommarmäna-
derna och mjukat upp den hårda jordskorpan, spira Colchicum-arterna upp
ur den ännu nakna myllan, av araberna kallade »troll-lyktor». Manga mena,
att Höga Visans ord »Jag är ett blomster på Saron, en lilja i dalen» avse
dessa vackra tidlósor. Andra åter anse dem syfta på Urginea maritima,
som strax före arlaregnets fall med sina av små vita kalkar sirade blom-
stänglar pryder de avbrända bergens sluttningar. Även Asphodelus micro-
carpus skulle kunna höra till de här åsyftade växterna. »Liljan i dalen»
fattas av katolikerna som den vita liljan, Lilium candidum, men troligare
är, att det hebreiska namnet betecknar en stor, färgrik blomma i allmänhet,
som lätt faller i ögonen. Troligen äro bergspredikans liljor på samma sätt
att fatta ej som liljearter i botanisk bemärkelse utan som stora och färg-
rika blommor i allmänhet. Det hebreiska schoschanna liksom det grekiska
krinon skulle då äga sin motsvarighet i det nutida arabiska hanun. En
art, som här alldeles särskilt kommer i fråga, är den vackra, röda sippan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
