Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
Under mina resor åren 1913—1918 i de nordliga svenska och
norska fjällen tror jag mig också hava funnit, vilken denna tredje
faktor är. Den kan knappast vara någon annan än vegelalions-
periodens längd. Jag har nämligen alltid funnit en slående överens-
stämmelse i lövspricknings- och bladfällningstiden i den övre skogs-
gränsen. Mitt observationsmaterial är mycket rikligt och hänför
sig från alla slags fjäll i norra Skandinavien: från de längst västerut
belägna kustfjällen med skogsgränser föga över 300 m ö. h. till
högfjällen med skogsgränser vid 650—700 m 6. h. och de allra
östligaste av Lapplands lågfjäll — Gellivaradundret, Kiirunavaara
och Luossavaara. Överallt synes lövsprickning och bladfällning
äga rum praktiskt taget samlidigt.’
Är detta riktigt, är därmed skogsgränsproblemet för Skandinaviens
vidkommande i en av dess viktigaste kardinalpunkter löst; ur rent
fysiologisk synpunkt återstår blott att klargöra, på vad sätt en för-
kortning av vegetationsperiodens längd inverkar på björkens livs-
processer. Men även över andra viktiga biologiska höjdgränser
kastas ett oväntat ljus. Förutsatt att tallens höjdgräns i högre
grad än björkens är termisk, blir detta träds förhållande till björk-
skogsgränsen såväl i öst-västlig som i nord-sydlig riktning inom
Fennoskandias fjäll fullt förståeligt. Även frågan om breddgradens
inflytande på skogsgränsens höjdläge kommer i ett klarare ljus än
förut. Elt olika dagantal för vegetationsperioden bör nämligen
kunna konstateras på nordliga och sydliga fjäll inom Fennoskandia
till följd av den olika långa insolationstiden. För uppfattningen
om de forntida regionförskjutningarnas mekanik innebär min här
urgerade uppfattning av björkskogsgränsen högst oväntade konse-
kvenser: en förskjutning uppåt eller nedåt av björkskogsgränsen
behöver ej åtföljas av en motsvarande förskjulning av tallens gräns:
likaledes kan en förskjutning av tallens gräns hava ägt rum, utan
att björkgränsen undergålt någon som hälst förskjutning. I själva
verket finnas också vissa omständigheter, som tala för, att inom
vissa trakter det endast varit tallens övre gräns som under den post-
glaciala värmeliden varit förskjuten uppåt, under det att björken
då intagit ungefär samma höjdläge som i nutiden.
Åtskilliga andra frågor, av vilka flera äro av kanske ännu större
! Enligt muntligt meddelande har T. A. Trxewarı företagit observationer över
lövsprickning och bladfällning i skogsgränserna, och därvid kommit till samma
resultat. Oberoende av varandra hava vi sålunda båda kommit till en likartad
uppfattning av skogsgränsproblemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
