Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
(Ram.) Schier. och L. elata Sch:er., som synas förhålla sig på samma
sätt, äro mig veterligt ej anträffade i detta landskap.
Flera af fjällhedens och klippornas karaktäristiska alpina lavar
uppträda ej så sällan på hedar och klipphällar nedanför trädgränsen.
Flera belysande fall ha iakttagits mellan Enaälven och Snasahógen. Vid
vägen över myren mellan Brattasbicken och Snasavallens fäbod,
ännu nedanför barrskogsgränsen, ligger en liten trädlös holme, där
jag 1910 insamlade Alectoria ochroleuca, A. thulensis, Lecidea aglwa,
L. Diapensie och Rhizocarpon Copelandii. Av fanerogama fjällväxter
förekom där, förutom Diapensia, Juncus trifidus, Arclostaphylos alpina
m. fl., Ranunculus glacialis, ett lättfänget byte for tanklöst skövlande
turister. Något högre upp, ungefär vid gränsen mellan barrskogs-
och bjórkregionerna, ligga öster om Ingelbäcken några klipphallar.
i vilkas lavvegetation Buellia atrata, Rhizocarpon alpicola och Rh.
chionophilum spela en framstående roll. Endast på en annan fynd-
ort, nämligen vid vägen från Storlien till Brudslöjan, har jag an-
träffat sistnämnda Rhizocarpon-art så långt ned. Efter vad jag iakt-
tagit rörande dess förekomst, synes det mig antagligt, att de av
P. J. HELLBOM uppgivna. fyndorterna i östra Jämtland och Änger-
manland hänföra sig till Rh. alpicola (= L. oreites Wainio), vilken
länge varit misskänd av de svenska lichenologerna, och som går
längre ned än Rh. chionophilum.
Det torde emellertid icke vara enbart höjden över havet (eller
polhöjden), som betingar förekomsten av alpina lavar. S. ALMQUIST
påpekar i sin »Berältelse om en resa i Ångermanland, Medel-
pad och Jämtland 1873» (Övers. av K. V. A:s Förhandlingar
1874), att på de endast 150—200 m höga bergen vid Härnösand
förekommer en lavflora, som starkt påminner om fjallens. Han
insamlade där bland andra Alectoria divergens, A. ochroleuca, Bu-
ellia atrata, Caloplaca nivalis, Lecidea aglea, Parmelia alpicola och
Toninia squalescens jämte Parmelia intestiniformis var. encausta, Le-
cidea arctica och L. auriculata. Orsaken till denna egendomlighet
i lavvegetationen anser han ligga däri, att trädvegetation saknas. Och
däri har han onekligen i det stora hela rätt. De glesa beständ
bildande busklavarna och de till underlaget tätt tryckta skorpla-
varna ha pä dessa skoglösa berg befriats frän konkurrensen med
den moss- och lavvegetation, som behöver den låt vara svaga beskugg-
ning och det ringa vindskydd, som även glest stäende träd erbjuda.
En annan alpin eller subalpin utpost har E. Arwovisr funnit
på Norbyknöl, ett vid kusten beläget, på toppen skoglöst berg 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
