Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
vara ämnen, som endast i med vanliga analysmetoder oupptäck-
bara spår stå till förfogande. Ett eklatant exempel härpå erbjuder
den säkert konstaterade jodhalten i människans och djurens sköld-
körtel (innehållande en fysiologiskt betydelsefull organisk jodföre-
ning, benämnd thyreoidin).
14. Lysgaslukt. De enda i vårt land förekommande svampar,
som i HERRMANNS senaste arbete begåvats med denna luktdiagnos,
äro tvenne musseroner, luktmusseron (Tricholoma inamoenum) och
svavelmusseron (Tr. sulphureum).!
15. Sáplukt. Även denna luktart har sin enda representant
inom musseronernas släkte, och har givit upphov till såväl svenska
som latinska artnamnet: sápmusseron (Tr. saponaceum).
*
Med det nu anförda detaljmaterialet som grundval har det sitt
intresse alt upplaga ett par mera vittomfattande frågor till be-
svarande.
En första sådan, nära till hands liggande är denna:
Förefinnes något samband mellan svamparnas lukt-
företeelser och deras användbarhet som föda?
I denna fråga har sedan länge spekulerats. Bl. a. har i svamp-
litteraturen dykt upp det påståendet: »alla svampar med mjöllukt
äro ätbara», vilket sedermera måst, på grund av vissa undantags-
förhållanden, dementeras. Någon så allmängiltig och enkel regel,
som att alla såsom angenäma betecknade luktarter utvisa använd-
barhet och alla de oangenäma luktarterna motsatsen, kan icke upp-
ställas. För tvenne partiarregler synes dock, enligt vårt nuvarande
vetande, givas rum, nämligen:
a) Användbara som föda äro de med anis-, fenkol-, kryddnejlik-,
frukt- och gurklukt (under förutsättning av lämplig konsistens a
svampvävnaden).
b) Icke användbara äro de med potatisgrodd-, tran-, cossus-,
stinkfly-, ammoniak- och lysgaslukt.
En andra allmännare fråga låter sig så formulera:
Vilket värde hava luktföreteelserna för svamparnas
identifiering?
’ I HERRMANNS första publikation (1915) betecknades åsyftade, vidriga luktart
som hamplukt. Om den förstnämnda arten angiver E. Fries; »Odor A. Tr.) sul-
phurei, sed fortior, mihi gravissimus: !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jun 15 08:58:57 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svbotan/12/0374.html
