Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
distans L., €. binervis J. E. Sm. och C. punclala Gaud., hör som kant
till de mest kritiska inom släktet. Dels äro en del arter, främst C. le-
pidocarpa och i all synnerhet C. Oederi, mångformiga och därtill i en
del former mycket avvikande från det, som kan anses representera typen
för arten, med karaktärer, som låta dem skenbart nära ansluta sig till
närstående arter. Sa skiljer sig exempelvis underarten oedocarpa Ands.
i extrema exemplar så starkt från den centrala typen för C. Oederi, att
exempelvis ASCHELSON och GkAEKNER låtit förleda sig att i sin »Synop-
sis der mitteleuropäischen Flora» upptaga formen såsom underart under
C. flava. Den sydliga C. lepidocarpa uppträder i Jämtland i en form
med en:del av de för denna art specifika egenskaperna så modifierade,
alt grova exemplar bliva förvillande lika C. flava. Då härtill kommer,
att ståndortens beskaffenhet starkt trycker sin prägel på några bland
arterna, särskilt på Carex Oederi och kanske i ännu högre grad på C.
lepidocarpa, varav på bördig, fuktig jord vuxna exemplar ofta förväxlas
med C. flava, medan åter exemplar, vuxna pa torr stándort, oftast be-
finnas bestämda som C. Oederi, blir det förklarligt, att felbestämningar
bliva rätt vanliga, redan då det blott gäller arterna. Än vanligare är
felbestämning av hybriderna, varav en del kombinationer nära nog regel-
bundet anträffas på lokaler, där stamarterna förekomma. Endast den
omständigheten, att formkretsarna C. flava, C. lepidocarpa och C. Oederi
icke rätt begränsats — bl. a. genom det fullkomligt oriktiga hänförandet
av C. *oedocarpa Ands., som dock nära ansluter sig till C. Oederi, till
C. flava, med vilken den strängt taget endast förenar den grova växten
i förening med en sannolik felbestämning av bastarderna nämnda
arter emellan kan förklara ASCHERSONS och GRAEBNERS uttalande på
anfört ställe, det nu åsyftade former övergå i varandra, något som dock
alls icke är fallet. I förhoppning att därigenom kunna underlätta en
rätt bestämning av till gruppen Carices fulvellae hörande former och
hybrider sammanställde undertecknad år 1910 i 10 exemplar en 60 num-
mer räknande exsickatsamling, vilken under titeln A. PALMGREN: Cari-
ces fulvellae Fries som gåva utdelades bl. a. till museerna i Hälsingfors,
Stockholm, Uppsala, Lund, Köpenhamn, Kristiania och Petersburg. Vid
exsickatets sammanställande har som ögonmärke legat en strävan att av
de kritiska arterna framlägga exemplar från ståndorter av olika slag,
delvis (för C. lepidocarpa) av exemplar från samma lokal, men insamlade
under olika (torra och våta) somrar. Till belysande av bastarderna har
jag åter sökt överkomma exemplar från lokaler, där helst blott tvenne
av hithörande arter finnas representerade; detta i syfte att till utgångs-
punkter vid bastardernas bestämmande erhålla absolut säkra typexem-
plar. Exsickatet räknar följande former:
C. lepidocarpa Tausch *seplentrionalis Palmgr. (N:o 1—13, Aland; N:o
42—51, Gottland).
C. lepid. *septentr. var. lurgida Palmgr. et Florstr. (N:o 14—16, Åland).
C. lepid. *septentr. f. Jemtlandica Palmgr. (N:o 52—54, Jämtland).
C. flava L. (N:o 17-18, Åland; N:r 19, Norge).
C. flava X lepidocarpa var. turgida (N:o 20—25, Aland).
C. flava x Oederi (N:o 26, Aland).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
