Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-————
107
fyndplats, men att han sedermera trots ivrigt sökande ej lyckats äter-
finna den. Att LUNDÉN vid sitt sökande ej heller iakttog växten på det
ställe, där jag nu funnit den, torde bero därpå, att mossen mellan de
båda fyndplatserna är mycket sank och därför i allmänhet svårtillgäng-
lig.
Det är ju förvånande, att så lång tid som nära ett halvt sekel för-
flutit från tiden för det ursprungliga fyndet till växtens återupptäckande.
Detta kan dock möjligen förklaras därigenom, att FORSANDER enligt upp-
gift i SCHEUTZ’ flora gjort sitt fynd å annan, redan före 1864 uppodlad
del av mossen. Tydligen har man sedermera ej misstänkt, att arten
haft någon större utbredning på mossen, utan tagit för givet, att den vid
Forsanderska fyndplatsens uppodling helt och hållet utrotats, och därför
ej på allvar eftersökt den.
S. myrtilloides förekommer å Spetsamossen huvudsakligen på Sphagnum-
tuvor tillsammans med Calluna vulgaris, Myrtillus uliginosa, Menyanthes
trifoliata, Carex filiformis, steril Phragmites communis samt enstaka,
ungefär meterhöga buskar av Belula odorata och Pinus silvestris. Bland
övriga i mossen växande arter märkas Empetrum nigrum, Oxycoccus
palustris, Erica tetralix, Drosera rotundifolia och intermedia, Utricularia
intermedia, Luzula multiflora, Eriophorum alpinum, Rhynchospora alba
och fusca, Carex livida, limosa, pauciflora och dioica m. fl.
Ay hybrider har jag funnit S. repens x myrtilloides, S. aurita X myr-
lilloides samt en buske, i vilken enligt lektor J. A. O. SKARMAN och
doktor BJÖRN FLODERUS med stor sannolikhet ingå tre arter, nämligen
S. myrtilloides, S. aurita och S. repens.
En buske, tillhörande huvudarten, utmärker sig genom sina ovanligt
små blad, 10—12 x 3—5 mm.
Att S. myrtilloides å de båda Smålandslokalerna vid Växjö och i Södra
Vi, norr om Vimmerby, är en glacialrelikt torde väl få anses oomtvist-
ligt; härför talar beträffande Växjölokalen förekomsten ä densamma av
Carex livida i ganska stor mängd (jfr J. A. O. SKÅRMAN, Salix myrtil-
loides L. funnen uti Trysil i Norge. — Sv. Bot. Tidskr. 1918, sid. 243).
I det a Växsjö h. allm. läroverk förvarade Scheutzska herbariet finnes
intet exemplar av S. myrtilloides från Spetsamossen men väl tvenne från
Södra Vi, det ena taget 1869, det andra 1879.
J. A. Z. Brundin:
Ett nytt Carex-exsickat.
Docenten vid universitetet i Hälsingfors ALvar PALMGREN har till-
ställt Svensk Botanisk Tidskrift nedan ätergivna meddelande.
Sedan är 1898 har undertecknad under ett flertal somrar i naturen
varit sysselsatt med studier över Carex-gruppen Fullvellae Fries. Nämnda
grupp, som i Fenno-Skandien räknar arterna C. flava L., C. lepidocarpa
Tausch, C. Oederi Ehrh., C. Hornschuchiana Hoppe, C. extensa Good., C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
