Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
relativt skydd. De arter, som på de nu nämnda lokalerna företrädesvis
hade angripits, voro Achillea, Cenlaurea, Chrysanthemum, Filipendula
hexapelala, Galium verum, Medicago falcala och Plantago lanceolata.
K. Johansson.
Tvenne växtfynd pä Öland.
Ständigt bosatt i Ryssland under nära ett kvarts sekel, har jag pa
grund av min praktiska verksamhet haft ytterst få tillfällen att idka
botaniska studier i Sverige. Först under de två senaste somrarna har
sag sammanlagt haft sju veckor disponibla, vilken tid jag använt för
att ägna någon uppmärksamhet åt halvgräsen i trakten kring Borgholm.
Innan jag nu lämnar den förtjusande ön, som i mycket påminner om
halvön Krim, såväl till vissa strandpartiers utseende, som till växtlig-
hetens exotiska prägel och artrikedom, koncentrerad på en ytterst liten
yta, vill jag meddela ett par rön, som kanske kunna vara av intresse.
Juncus subnodulosus Schrank [J. obtusiflorus (Ehrh.) Hoff.) har jag fun-
nit på vattensjuk mark nära Köpinge kyrka. Beståndet är relativt stort, men
en jämförelsevis vidsträckt yta upptages av sterila stånd. Då denna
vackra art i flororna endast finnes upptagen för Gottland och Skåne,
anser jag mig hava påträffat densamma för första gången på Öland.
Säkerligen är växten spridd genom förmedling av fåglar.
Carex contigua Hoppe var. Sanguinea Lindq. (var. nov). Stran och
blad slaka, nedliggande, radierande, de förra 70—112 cm långa, de
senare ca. i-i av stránas längd. Strävheten hos strån och blad, àven-
som slidor oeh ligule äro såsom hos C. conligua. Bladen aro 2—3 mm
breda, liksom stråna av mörkgrön färg.
Rotsystemet är normalt utvecklat, men de svarta fransarna kring strå-
basen, ävensom stråbasen själv, äro relativt svagt utvecklad. Birötterna
bilda ett starkt knippe. Deras färg är mörkviolett, vilken färg övergår
i blodrött, om de i friskt tillstånd dragas mellan fingrarna till bristning.
Tuvningen är ytterst lös, ca. 5—10 strån i varje tuva.
Axet är 2—3 cm långt, småaxen närsittande — de nedre något åtskilda.
Varje småax innehåller 6—8 starkt utvecklade fruktgömmen av mörkgrön
färg.
Fruktgömmena utgöras dels av normalt utvecklade, såsom hos C.
contigua, med en längd av 4—6 mm, dels av onormalt utvecklade, med
en längd upp till 8 mm och rent kilformigt utseende (möjligen zooce-
cidier). Alla ax innehålla dock ej fruktgömmen äv iden senare typen.
Nöten i de normalt utvecklade fruktgömmena är 2—2, mm lång, 2,5.
gång längre än bred, avlångt oval och fertil.
Honfjällen täcka fruktgömmena till $ av deras längd och äro i övre
delen starkt hinnaktiga med utsträckning av detta fält mot basens sidor.
Det gröna fältet är reducerat till en kilformig fläck vid basen. Dessa
båda fält skiljas av en mörkviolett strimma. På senare påträffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
