Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
långa strån, som växa spridda (troligen yngre), hava honfjällen i sin
helhet en mörkviolett anstrykning, och det hinnaktiga fältet är minimalt.
Färgen är således densamma som hos birötterna.
Denna form växer dels på humusrik lundmark, som om vårarna står
under vatten, dels på gräsrik, halvtorr oeh beskuggad mark.
Miljö I: C. hirta L, C. silvatica Huds., Juncus effusus L., Lycopus
europaeus L., Mentha aquatica L., m. fl.
Miljö II: C. silvatica L., C. divulsa Good., Campanula persicifolia 1.
Epipactis latifolia (L.) Moench. m. fl.
Växer sparsamt i Slottsskogen vid Borgholm.
Växten har ett ytterst frappant utseende på grund av sitt växtsätt,
de väl utvecklade stråna, mörkgröna fruktgömmena samt brokiga hon-
fjällen. Den synes stå närmast C. conligua Hoppe var. longissima Tausch,
men skiljer sig genom de kortare axen, mera närsittande småaxen, de
knappast nerviga fruktgömmena samt genom rötternas och honfjällens
karakteristiska färg.
Jag tror mig därför kunna föreslå ett nytt formnamn och inrangerar
växten efter Oberpfarrer G. KÜKENTHALS var. longissima Tausch med
ovan anförda benämning.
Tvenne exemplar äro överlämnade till Riksmuseets botaniska avdel-
ning i Stockholm. Exemplar har även sänts till docenten ALVAR PALM-
GREN, Hälsingfors.
Kring Borgholm med närliggande trakt, begränsad av en cirkelbåge
genom Köpinge by, har jag påträffat 31 huvudformer av släktet Carex
och ca. 14 i G. KUKENTHALS standardverk upptagna former. Det måste
anses såsom en ovanligt vacker koncentrering av huvudformer, om man
betänker, att subarktiska zonen blott uppvisar ca. 212 huvudarter. Hela
europeiska Ryssland — Kaukasien undantaget — räknar blott ca. 125
huvudarter, alltså icke mycket mera, än vad hela Skandinavien kan
uppvisa.
På grund av markens växlande karaktär är formrikedomen antagligen
mycket större kring Borgholm än annorstädes hos oss Ett kort
besök vid Vedborms och Borga träsk på norra Öland övertygade
mig om, att ett speciellt studium av Ölands Carices vore en sak, väl
värd en vetenskapsmans uppmärksamhet.
Kring Borgholm har jag icke påträffat några hybrider.
Borgholm i augusti 1918.
Hj. Lindquist.
Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
