Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
möjligen få den uppfattningen, att Hippophaés förekommer vild även
vid Horten, enär han citerar ScHUBELER, som därifrån uppger ett
5 m högt exemplar. Men ScnÜüBErLEr säger själv sid. 599: »Tind-
veden er hidtil ikke fundet vildtvoxende i de sydlige Egne af Norge»,
och A. Bryrr känner ej heller någon lokal därifrån. Det av Scnut-
BELER omnämnda trädet är tydligen odlat, liksom man i Göteborg
träffar träd av åtminstone 4 meters höjd. Dessa exemplar visa, att
de klimatiska förhållandena äro gynnsamma för Hippophaés trivsel.
Och i elt tillägg cilerar ARNELL SELIM BIRGERS uppgift om Hippo-
phaés mellan Landskrona och Hälsingborg, »antagligen förvildad
I Danmark förekommer Hippophaés ställvis rikligt utefter kusten,
såväl på fastlandet upp till Skagens udde som på öarna, och träffas
även utefter tyska östersjökusten. I Kurland skall Hippophaés vara
funnen på 2 lokaler, men sedan ej återfunnen. Den saknas lika-
ledes längs Finska Vikens stränder men har som bekant stor fre-
kvens utefter Bottniska Viken.
I Hippophaés stora utbredningsomráde förekommer alltså en be-
tydlig och oförklarlig lucka mellan en linje dragen från Nordfjord
över södra Roslagen och södra Finland och en linje från Memel
genom Öresund (?), Kattegatt och Skagerack. Inom detta område
stå de bohuslänska lokalerna isolerade, eventuellt dock med pendanger
i Kurland. Fossil är emellertid Hippophaés funnen på Goltland.
Denna liksom andra anomalier i Hippophaés utbredning ha varit
föremål för flere forskares uppmärksamhet men utan att få en lill-
fredsställande förklaring.
Förekomsterna inom della havtornsfria bälte ha därför ett stort
intresse som förbindelselänkar mellan de båda intensiva ulbrednings-
områdena. De bohuslänska förekomsterna äro tydligen mycket
unga. ALMQUIST framhåller det uttryckligen i sin beskrivning 1891,
och det framgår tydligt även av Tanumsfyndet. Exemplaret från
Svenneby tyder på liknande förhållande. Av Dragsmarkslokalen
har jag det intrycket, att buskarnas storlek 1915 var minst 2 m,
varjämte beståndet brett ul sig ä ömse sidor om vägen genom en
massa rotskott. På grund av ArxQuisTS obestämda uppgifter kunna
tyvärr inga bestämda slutsatser dragas om tillväxten under dessa
24 år. Men å intetdera stället har det kommit till utbildning av
dylika långsträckta, i mitten avdöende gamla snår, som PALMGREN
skildrar från Åland, och som jag varit i tillfälle iakttaga utanför
Norrtälje. Vid Tanumsbeständet, som växte fritt från människors
påverkan, kan man dock skönja en begynnande längdutsträckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
