- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 12. 1918 /
489

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

475

i ost-västlig riktning (vinkelrätt mot solexpositionen) samt konstatera
en något rikligare utbildning av nyskott mot södra sidan, ett för
växten enligt PALMGREN yllerst karakteristiskt drag.

Att Hippophaös på de bohuslänska lokalerna (i Dragsmark och
Tanum) är spontan, kan väl ej längre betvivlas. Då lokalerna på
grund av sin ringa ålder icke kunna sättas i relation till ett förut-
varande högre vattenstånd, återstår ingen annan förklaring till deras
uppkomst än frötransport genom fåglar. Avståndet från Dragsmark-
lokalen till Skagens udde är 8 à 10 mil och avståndet mellan
Tanum och Dragsmark cirka 5 mil. Detta torde icke vara något
oöverkomligt spridningsavstånd, även om det ännu inte är fullt ut-
rett, vilka fåglar som förmedla spridningen. A. HEINTZE uppgiver
1916, att Hippophaös sprides av björktrasten, och PALMGREN har
funnit. att kråkor äta bären. I Bot. Notiser 1918 säger HEINTZE,
att Hippophaös sprides av kråkor, svartkrakor, råkor och alpkajor
och: troligen också av skator och korpar. Huruvida något av de
västsvenska exemplaren av Hippophaés är honexemplar, har jag
icke lyckats utröna.

En annan sak bör kanske påpekas i detta sammanhang, näm-
ligen lokalens markbeskaffenhet. Enligt PALMGREN m. fl. föredrager
Hippophaés kalk i mattlig mängd i jorden, och Tanumsförekomsten
är just belägen på ett vittrande, finfördelat skalgrus. Av de hos
PALMGREN sid. 114 anförda 43 kalkälskande arterna, som bruka före-
komma tillsammans med Hippophaös, anträffades 6 (7?), nämligen
Avena pratensis, Anthyllis, Carex glauca, pulicaris (och capillaris ?)
Filipendula hexapetala och Plantago media. Dessutom växte Linum
catharticum och Polygala vulgaris pa samma sluttning. Denna pro-
cent (12%) överensstämmande växter förefaller vid första päseendet
låg, men tar man hänsyn till att av dessa 43 högst 21 med någon
sannolikhet kunnat anträffas på denna lokal, stiger överensstäm-
melsens procent till bortåt 50.

Vidare framhåller PALMGREN m. fl. konkurrensens betydelse för
Hippophaés’ utbredning. Groddplantorna tåla ej beskuggning, och
därför väljer den havs- och flodstränder till uppehållsort, där blott-
lagd mark eller gles vegetation finnes. Även detta torde ha tillämp-
ning på åtminstone Tanumslokalen, där det ännu fanns blottad
mark i närheten, tydligen beroende på att denna näringsrika jord-
art bortfördes till jordförbättring. På den sålunda blottlagda marken
ha tydligen frön kommit (troligen endast ett eller några få) och där
kunnat växa upp, fria från beskuggning av en tätare vegetation.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jun 15 08:58:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/12/0517.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free