Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PI
om omvandlat till erosionsomráde, skulle den ena efter den andra:
av de stráckledade typerna utmónstras därifrån (Phragmiles, Carex
filiformis m. fl.); men Carex stricta kvarstode till sist. Den färdiga
associalionsfördelningen i myren illustrerar också förhållandet (jfr
ovan) liksom också — särdeles klart — i myrens utlopp med
Carex stricta och C. filiformis på erosions- resp. sedimenterings-
sträckor.
Endast isen förmår rubba C. siricla-socklarna. En deli punsarna
och träsken isolerade tuvor voro troligen transplanterade av isen
från starrmyren. Vid kortare förflyttning kunde enligt flera observa-
tioner ursprunget återfinnas som en håla i träskbottnen, passande
till tuvan några meter därifrån. Sådana utflyttare — alltså med
avslitna sugrötter — hade ändå elt friskt utseende, tack vare den
förutnämnda svampen av detritus och intracaespitösa adventivréller.
Huru ett sådant inom sig slutet tuvkomplex rent av tal vid ett va-
gant levnadssätt ger SCHRÖTER (1904) elt analogt exempel på i
Carex firma, som vid fjällskred kan utsättas för en radikal ompla-
cering — och ändå efflorescera på den nya vistelseorten med hjälp
av humusanhopningen i tuvan.
Om man med SCHRÖTER, som vänder sig mot det brukliga starka
åtskiljandet av associationen och dess ståndort med associalionen
ensidigt såsom funktion av ståndorten (jfr anf. st. sid. 11), anser, att
med en dylik nyligen exemplifierad tillspetsning av reciprocileten
mellan ståndorten (s. s.) och associationen denna delvis är sin egen
ståndort, som förändras och tar karaktär av associationen själv,
har med dessa exempel funktionsförhållandet rentav inverterats:
standorten, d. v. s. det autobiogent edafiska elementet inuti tuvan
är funktion av associationselementet (luvan), som vid förflyttning-
en tar med sig sin ståndort. Mest renodlad är den formations-
ekologiska enheten (jfr anf. st. sid. 11) hos de s. k. marklöparna
i landfloran och aegagropilatypen hos vattenfloran. Där är obe-
roendet av underlaget — åtminstone momentant — slutfört, då —
åtminstone vad den av mig närmare studerade cyanofycé-aegagro-
pilan angår — denna sluter inom sig infångad eller aulogen detrilus
för en fortgående tillväxt.
Carex stlricta-tuvans efflorescens efter en förflyttning underlättas
och säkras dessutom av rötternas starkt regeneraliva förmåga:
strax ovan en avsliten sugrols såryla utväxer en sidorot, som omedel-
bart intar moderrotens riktning och liksom skarvar densamma. Av-
slites även denna, utväxer en ny skarv o. s. v. På så sätt erbju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
