- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 13. 1919 /
198

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 1919. Bp. 13, H. 2.

DE SVENSKA ARTERNA AV LAVSLÄKTET
STAUROTHELE NORM.
u AV

GUST. O. A:N MALME

Staurothele är ett av de bäst begränsade släktena inom Verru-
cariaceae, såsom familjen uppfattas i A. ZAHLBRUCKNERS system. De
murformiga sporerna, de snart förslemmade parafyserna och när-
varon av hymenialgonidier karakterisera hithörande former så väl,
att man aldrig behöver råka i villrädighet vid deras bestämning
till släktet. Någon större affinitet till andra verrucariacéer torde
det näppeligen uppvisa. Däremot är gränsen mot dermatocarpacé-
släktet Endocarpon Hedw. mycket svagt markerad, och det finns
onekligen åtskilligt, som talar för den redan av K. J. LÖNNROTH
(1858) vidtagna åtgärden att sammanföra Staurothele med detta. Vi
ha här åter ett exempel på huru onaturligt det är att låta bålens
olika utvecklingshöjd (»skorplik bål», »bladlik bål») enbart utgöra
skiljemärket mellan familjer. Andra, helt säkert för varje licheno-
log välbekanta, lämna Buelliaceae—Physciaceae och Caloplacaceae—
Theloschistaceae i ZAHLBRUCKNERS system.

Men om meningarna äro ganska enstämmiga bland nutida licheno-
loger om släktets (eller gruppens) begränsning, om vi frånse vad
nyss påpekats om dess förhållande till Endocarpon, så kan detta
ingalunda sägas vara fallet i fråga om arterna inom detsamma.
Under det att G. W. KOERBER, F. ARNOLD och W. NYLANDER m. fl.
uppställt ett avsevärt antal arter, ha S. GAROVAGLIO och J. GIBELLI
(Tentamen dispositionis method. lich. in Longobardia cresc. 1865)
och G. WINTER (Pringsheims Jahrbücher für wissenschaftl. Botanik,
X, 1876) sammanfört de flesta dessa till en enda kollektivart. Wın-
TER har icke tillerkänt de av föregäende författare beskrivna for-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jun 15 08:59:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/13/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free