Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
merna ens en så hög grad av aulonomi, att han velat behålla dem
som varieteter. Att han gått alldeles för långt, torde emellertid vara
ganska säkert. H. ZscHackE, som i »Die mitteleuropäischen Verru-
carien. I> (Hedwigia XIV, 1913) lämnat det senaste sammanfattande
arbetet över släktet, för såvilt det är representerat i det av honom
behandlade floromrädel, upptager icke mindre än 18 arter, men
han anmärker rörande några av dem, att de äro föga skarpt skilda.
Inom vårt land har släktet icke varit föremål för någon särskild
uppmärksamhet. Av de på silurkalk uppträdande kalcivora arterna
har, för så vitt jag kunnat finna, icke mer än en — St. guestphalica
— omnämnts i den svenska lichenologiska litteraturen, och detta
dessutom endast vid ett par tillfällen. Den såväl på silurkalk som
urkalk (eller skiffer) uppträdande, icke kalcivora St. hymenogonia
(med 8 hyalina sporer) har sällan insamlats hos oss. Om de huvud-
sakligen på gråsten, urkalk eller fjällskiffrar växande formerna med
2 vanligen förr eller senare mörknande sporer föreligga däremot
rätt talrika uppgifter, särskilt rörande deras utbredning, men de ha
i allmänhet hänförts till en enda art (St. clopima) eller på sin höjd
till två arter (St. clopima och St. fissa eller St. umbrina), och någon
noggrannare undersökning av dem synes man icke ha ingått på.
Fyndet av en för den svenska floran ny kalcivor art förliden
sommar gav mig anledning att underkasta det skandinaviska Stau-
rothele-materialet i våra största för forskningen tillgängliga lavher-
barier, främst universitetsmuseernas i Uppsala och Lund, en när-
mare granskning. Till mitt förfogande har stått det mesta, som
sammanbragts av vårt lands samlande lichenologer, dock med ett
undantag, som jag anser mig särskilt böra påpeka. P. J. HELL-
BOMS för kännedomen om de svenska lavarnas utbredning så viktiga
herbarium befinner sig fortfarande i hans arvingars ägo och ligger
magasinerat så, att det är fullständigt oanvändbart. De uppgifter,
som lämnats av denna ovanligt flitiga och intresserade, men tyvärr
med allt för knapphändiga optiska och litterära hjälpmedel arbe-
tande lichenolog, ha därför i många fall icke kunnat kontrolleras.
Av min undersökning har framgått, att bestämningarna i herba-
rierna rätt ofta varit bristfälliga, och att släktet är betydligt starkare
representerat i vårt land, än man hittills vetat. Av kalcivora arter
äga vi således åtminstone tre, av vilka, såsom redan nämnts, icke
mer än en förut varit uppgiven för Sverige, och av de huvudsak-
ligen på gråsten eller fjällskiffrar växande icke mindre än fem eller,
om St. hymenogonia medräknas, sex. Uppriktigt måste jag dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
