Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Redan före licentiatexamen hade han utom ett par kortare läkare-
förordnanden under nära ett års lid varit assistent hos rättskemisten.
Ekonomiska skäl gjorde emellertid, att Rosendahl på en tid fick lämna
den vetenskapliga bana, som han redan för sig utstakat.
I augusti 1887 blev han t. f. läkare vid Lulea—Ofotens järnväg, 1888
distriktsläkare i Gällivare distrikt och 1891 extra provinsialläkare, en be-
fattning, som Rosendahl innehade till juni 1892.
Det var sålunda under den s. k. engelska tiden, sedan »The swedish-
norwegian railway comp. lim.» övertagit och med huvudsakligen engelska
penningar fortsatte byggandet av den s. k. Ofotenbanan, som Rosendahl
fick sin verksamhet i Gällivare och kom att se och genomleva ett av
de intressantaste kapitlen i Lapplands historia.
1887 hade järnvägen framskridit så långt, att det första lokomotivet
nådde Gällivare. Som bekant färdigbyggdes järnvägen ej längre än till
Killinge vid Kajtum älv, och när banbygget många år senare återupp-
togs, fick banan en helt annan sträckning.
Från denna tid publicerade Rosendahl i Hygiea 1891 en uppsats om
snöblindhet, en episod från en björnjakt på fjället Vittjavare i Torne
Lappmark, då flera av deltagarna drabbades av denna åkomma. I en
annan uppsats i samma tidskrift »Statistiska förhållanden bland Sveriges
nomadfolk» lämnar Rosendahl, stödd på forskningar i kyrkoarkivet i
Gällivare, vilka förts tillbaka ända till 1749, en grundlig statistisk utred-
ning av en mängd förhållanden hos lapparna. Från Gällivaretiden här-
stammar även en uppsats i Svenska Turistföreningens Årsskrift 1892, »En
vintertur till Harsprånget».
1892 företog Rosendahl en botanisk resa genom Kvikkjokkfjällen till
Virihaure, där han på Keskevare återfann den av WAHLENBERG som
8 lutescens beskrivna gulblommiga Aconitum septentrionale. Även på tvenne
andra lokaler, Kettaure och Kettaurejokk, anträffades denna till sin syste-
matiska plats och värde omtvistade Aconilum.
En del iakttagelser från resan återfinnas i Botaniska Notiser 1892
under titeln »Några anteckningar från en exkursion genom Luleå Lappmark
sommaren 1892», och på samma ställe lämnar Rosendahl i »Nägra lappländ-
ska växtformer» bidrag till Gällivaretraktens flora.
Redan från pojkåren ägde Rosendahl ett betydande botaniskt intresse,
vilket han tydligen fått ifrån fadren, som i Filipstad ägde en liten botanisk
trädgård. Under skoltiden i Karlstad uppmuntrades denna håg för botanik
av lektor L. M. LARSSON, vilken trots sin kända originalitet i hög grad
ägde fömågan att hos sina lärjungar väcka ett botaniskt intresse, som
följde dem hela livet.
Rosendahl ägde mer än vanligt målt av energi, och få människor
skulle väl i likhet med honom ha funnit tid och tillfälle att milt under
sin krävande och tidsödande verksamhet som läkare i Gällivare påbörja
och fortsätta sitt arbete på gradualavhandlingen.
Om materialet till denna, som bär titeln »Farmakologiska undersök-
ningar beträffande Aconitum septentrionale Koelle» säger han själv, att det
utgjordes av 100 kg Aconilum-rötter, som »jag insamlat dels vid foten
af berget Snjärak (67° lat, omkring 500 meters höjd öfver hafvet) invid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
