Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289), all den »tillhör låglandet och aftager i utbredning mot nord-
ligare: delen af Sverige. Den är af förf. ej anträffad inom Lule
och Torne lappmarker:. Dessutom anger han (anf. st, 1916, sid. 329)
en förm av densamma från Frösön i Jämtland. I Dalarne går
den enligt mina egna iakttagelser åtminstone till Malungs, Vänjans
och Älvdalens socknar. För Norrlandslandskapen har jag genom
all granska museernas material lyckats uppspåra blott några helt
få fyndorter. Allmän är den väl också endast i sydligaste Norr-
land, men den torde vara spridd rätt långt in i skogsområdet och
går nog efter kusten längs hela Bottniska viken.
Dryopteris spinulosa har jag sett från följande platser i Norrland.
Gästrikland. Valbo: Bläktansjön vid Kubbo (C. HARTMAN); Gävle:
(1881 C. O. ScurvrER) Kungsbäcksvägen (1837 C. J. HARTMAN); Hille:
Iggön (1896 T. ARNELL); Hamränge: Strand (1896 T. ARNELL); Ockelbo
(1885 E. COLLINDER).
Hälsingland. Loos (1905 G. LIDMAN); Hudiksvall (1893 C. O. SCHLYTER).
Medelpad. Indalsälvens öar (1884 L. M. NEUMAN).
Ångermanland. Härnösand (P. ENGMAN); Boteà (1824 L. L. Lasra-
DIUS) ’ Sollefteå (1905 o. 1906 E. RONNBLAD).
Västerbotten. Umeå (1919 V. ALUND); Bygdeå: Robertsfors" (1919
S. GRAPENGIESSER); Skellefte: Fällbäcken (1887 C. MELANDER).
Norrbotten. Pite: Öjebyn (1906 o. 1909 E. MARKLUND).
Härjedalen. Lillhärdal: Häängarna (1909 N. NILSSON).
Jämtland. Frösön: Änge (1912 H. V. ROSENDAHL).
4. Calamagrostis epigeios (L.) Roth x purpurea Trin.
Under senhösten i år (1919) vistades jag ett par veckor pa Löv-
åsens’ gård inom Stora. Skedvi socken i Dalarne En dag kom
jag alt något närmare granska några Calamagroslis-former, som
växte bland buskar utefter landsvägen helt nära gården, mot Ark-
hyltan. Stora bestånd utgjordes av C. arundinacea, epigeios och
purpurea i växlande former. Dessutom anträffades den som bekant
ej alltför ovanliga C. arundinacea x epigeios, bade som f. subarundi-
nacea och f. subepigeios. Och därjämte förekom en form, som re-
dan efter sin habitus föreföll att vara C. epigeios x purpurea. Vid
noggrannare undersökning har också denna tolkning av växten
ifråga visat sig vara den enda sannolika. Givetvis är det mycket
vanskligt att skilja en sådan bastard fran C. epigeios x lanceolata.
Men utom franyaron av C. lanceolata åtminstone i de närmaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
