Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
Lolium temulentum. Sällsynt och kanske överallt tillfällig; enligt
litteratur- och herbarieuppgifter funnen omkr. ett dussin gånger.
L. perenne. Enl. THED. Fl. »täml. allmän» — ett mycket missvisande
uttryck, om man frånser, alt arten allmänt sås i parker och gräsplaner,
stundom även på järnvägsbankar. »Vild» (kanske ofta tillfällig) träffas
den på ladugärdsbackar, landsvägskanter o. d. täml. sällsynt och nästan
blott i provinsens södra och mellersta slättbygder.
Cuviera europaea. Älvkarleby Förrådsskogen omkr. 1 km från havet
samt Björkön i Dalälven, halvannan breddgrad ovan artens hittills kända
nordgräns i Djurö och Möja skärgårdar.
Elymus arenarius. Inne i landet: Älvkarleby Marma skjutfält, utan
tvivel införd.
Scirpus radicans. Blott känd från Enäker kring den sänkta sjön
Hallaren, på dess uppländska sida först funnen av DAHLGREN (SBT.
1910, sid. (78). Träffas i riklig mängd dels pa Hallarens nuvarande
stränder vid Hallsjöbro m. fl. st., dels spridd över den forna sjöbottnen
och utmed avloppskanalen ända till Uddnäs och Kölfors.
Sc. marilimus. Börstil Markasjön (7 m 6. h.), enda kända sótvattens-
förekomst i mell. Sverige. Upptäckt under skidfärd 1917; knappt ät-
komlig sommartiden.
Sc. rufus. Ej sällsynt även n. om St-tr: Gräsö Örskär; Börstil
Sandören, Färhagen; Forsmark Storskär m. fl. st. Hällnäs Skaten,
Ängskär (THED. Fl)! Flottskär, Örnstensskäret m. fl. st; Österlövsta
nära Ledskär.; »Löfsta sins skärgärd» (ÖSTLING, Hb. Holm.).
Sc. Tabernaemonlani. Insjöförekomster: Hållnäs flerst. i forna havs-
vikar; Börstil Assjön (S!) och Markasjön (även i Harg); Vassunda
Tomtasjön (Lp!. Enl. äldre litt.-uppgifter även flerst. vid Mälaren, vilket
sannolikt är riktigt, ehuru blott ett par speciallokaler föreligga: Mofjärd
på Svartsjölandet (BN. 1845, sid. 203) samt Enköping (HOLMBLAD! i
Hb. Ups). Torstuna Skensta saltkälla, numera utgången (VD).
Se. parvulus. Spridd längs hela kusten, ymnigast i n. Rosl. Samtliga
kända lokaler: Djurö Djurhamn (SBT. 1915, sid. 436); Runmarö nära
Lerkila, Södersunda (ibid. sid. 127); Blidö Oxhallsó (DR); Roslagskulla
Gregersboda och Brudnäs (St. V.); Länna Långö (SBT. 1915, sid. 127);
Frötuna Hummeló (SEL); Norrtälje Langgarn; Väddö Edeby (BN.
1901, sid. 248); Edebo flerst. vid Edeboviken; Harg Sandicka (S!); Bör-
stil Skian; Östhammar flerst.; Öregrund (BN. 1899, sid. 192; O. JUEL!);
Forsmark Fiskartorp; Hållnäs Måsörn i Hållens skärgård; Västland
Lumpen; Älvkarleby Söderbränngrund och Sågarbo. — Tillsvidare är
detta artens svenska nordgräns, men då den i Finland går till Öster-
botten, finnes den utan tvivel även vid södra Norrlandskusten.
Sc. mamillatus. Synes mest förekomma i häll-pölar o. d. på kust-
klippor och kobbar, sannolikt i hela skärgården. Till lokalerna i St. V.
kunna exv. läggas: Sandhamns skärgård fl. (DR!); Styrsskär i In-Fredels
skärgård (RL); vid norra Upplandskusten t. allman (åtm. i Forsmarks,
Hållnäs och Älvkarleby skärgårdar). Inne i landet antecknad i
Fastärna Metsjön; Knivsta Säbysjön och Södertorps skog; Skogstibble
Stennässjöns holme; Järläsa Grissjön och Möjsjön; Tolfta Dorkarby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
