Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
en gång har uppslátt, har ju GOEBEL icke framlagt. Detta torde
få anses som ett mera lönlöst problem att grubbla över. Den typen
får tillsvidare tagas som ett faktum. GOEBELS i många hänseenden så
väckande uppslag får väl för övrigt mer tagas som en arbetshypotes,
som det gäller att vidare utforma, än som ett i alla detaljer färdigt och
genomtänkt fylogenetiskt system. Såsom arbetshypotes är det emellertid
att anse som det viktigaste uppslaget som på de senare åren framkom-
mit på bryologiens område.
Till sist bör även framhållas, att de resultat, vartill GoEBEL nu kom-
mit vid sin behandling av mossorna, även ha stor allmänbotanisk be-
tydelse. Den Bowerska tanken, att sporofyten i allmänhet skulle ha
utbildats successivt genom den gradvisa utvecklingen av en zygot, har
spelat en stor roll i generationsväxlingsproblemets historia. Teorien har
blivit mycket omstridd, och särskill har den framstående engelske växtpale-
ontologen Scorr riktat en ingående kritik gentemot denna Bowers »anti-
letiska» generalionsvàxlingsuppfattning. Scorr hyllar i stället den »homo-
loga» teorien, som ser i gamofyt och sporofyt tvenne från början morfolo-
giskt likvärdiga generationer, vilka emellertid inom vissa växtgrupper av
okända anledningar utvecklats högst olika. Böra nu levermossorna rätteli-
gen uppfaltas så som GOEBEL ser saken — och tungt vägande skäl ha ju
anförts därför då faller också ett av de bästa stöden bort för BOWERS
antitetiska interpolationsteori, som just kräver en Riccia-artad urtyp som
utgångspunkt. Man kan icke heller förneka, alt vad man numera känner
om algernas generationsväxling icke mycket talar for BowERS teori men
däremot desto mera för Scorrs. Jag har i annat sammanhang (SVEDE-
Lius, Zytol.-entw. Studien über Scinaia. — N. Acta R. Soc. Sc. Upsal., 1915
och Naturwiss. Wochenschrift, N. F. Bd. XV, 1916) uppvisat, att inom
floridéserien en ny generations uppkomst laltare låter sig förklaras genom
reduktionsdelningens förskjutning, varigenom i ett slag uppstår en ny
»generation», en sporofyt, morfologiskt — men icke cytologiskt — homolog
med en förut befintlig gamofyt. Enligt denna teori bleve det alltså ett
ursprungligare stadium, när gamo- och sporofyt i en generationsväxling
äro morfologiskt lika, än när de äro olika. Såsom generationsväxlings-
frågan historiskt utvecklat sig, har emellertid det sekundära och härledda
blivit uppfattat som ursprungligt och »typiskt». HOFMEISTER grundlade ju
vår botaniska generationsväxlingsuppfattning på vad han fann hos mossor,
pteridofyter, gymnospermer och angiospermer, och det var då ganska
förklarligt, att man till en början kom till en uppfattning, som betrak-
tade de bägge leden i en generationsväxling såsom nödvändigtvis ägande
en fundamental morfologisk olikhet sinsemellan. Mången har ju också
velat se »antitesen» ligga just i detta. Det är ju också synnerligen
betecknande, att när fallet Dictyota först blev klarlagt, så väckte det ett
så kolossalt uppseende, att här gamofyt och sporofyt vore alldeles lika.
Detta föreföll egendomligt, och att förklara detta märkliga faktum blev
då ett problem. Nu är den vetenskapliga frågeställningen en helt annan.
Att gamofyt och sporofyt äro lika synes oss numera mera naturligt och
ursprungligt, och i stället skall den vetenskapliga frågan besvaras: huru
kommer det sig, alt inom så stora växtgrupper generationerna blivit så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
