Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
relativt med anledning av setans hämmande. Alldeles tydliga reduk-
tionsföreteelser hos bladmossor äro slutligen sådana fenomen som
rudimenlär ring liksom kleistokarpi och frånvaro av kolumella.
De nyare åsikter angående bryolyternas fylogeni, som GOEBEL förfäk-
tar, kunna i korthet sammanfattas så, alt inom såväl lever- som blad-
mossor tydliga reduktionsserier äro förhanden. Tydligast äro dessa inom
den förra ordningen, där den Leitgebska uppstigande Riccia — Marchantia-
serien rätteligen bör läsas i omvänd ordning, i det alt såväl Marchanlia
som Anthoceros äro relativt primitiva släkten. Från det förra leder en
tydlig regressiv serie ner till Riccia. Regressiv utveckling, om också ej
fullt lika tydlig, kan även påvisas på talrika punkter inom bladmossor-
nas ordning.
Mossorna måste vidare anses vara en växtgrupp utan tydliga anknyt-
ningspunkter vare sig nedåt till någon alggrupp — Coleochaete-teorien är
ju från alla synpunkter absolut omöjlig — eller uppåt till någon pterido-
fytgrupp. Om mossornas första uppkomst kunna vi således icke ens
gissningsvis yttra oss. Deras upprinnelse är för oss höljd i ett full-
komligt dunkel, vartill naturligtvis även frånvaron av säkra mossfossil
än ytterligare bidrager.
Naturligen hava dessa GoEBELS åsikter icke undgält invändningar och
kritik. Så har SCHIFFNER i silt Oversiktsarbete över den systematisk-
fylogenetiska hepatikologien kritiskt granskat denna G:s »revolutionàára»
uppfattning. Enligt S. vore det något i växtriket absolut enastående, att
en växtgrupp så i sin helhet skulle undergå en nästan allmän reduktion,
som skulle träffa alla organen. Han menar vidare, alt den av ulveck-
lingstanken postulerade progressiva utvecklingen enligt vår erfarenhet
vore en slags allmän naturlag, från vilken det icke vore någon orsak att
undantaga Marchantiales-serien. Denna sista invändning kan väl dock
knappast tillmätas någon verklig betydelse, enär ju en högre utveckling
mången gång just måste tänkas som en förenkling, och så alldeles ena-
stående är väl något dylikt alls icke. Flera svampgrupper visa ju som
helhet betraktade en tydlig reduktion, och man kan ju även hänvisa på
gamofytgenerationens allmänna successiva reduktion inom serien arkego-
niater — gymnospermer — angiospermer. Men i det förra fallet före-
ligger ju förstås ett radikalt förändrat levnadssätt (parasit- eller sapro-
fytliv), och i det senare fallet kompenseras ju gamofytens reduktion
genom sporofytens allt högre utveckling i stället, vartill ju ingen direkt
motsvarighet kan påvisas inom levermossgruppen. S. framhåller vidare,
att med G:s antagande man först måste tänka sig, att levermossorna
utvecklat sig progressivt till en Marchanlia’s organisationshöjd, och först
sen skulle regresser taga vid. Någon förklarlig grund till att denna
progressiva utveckling så plötsligt och oförmedlat skulle ha slagit om i
en regressiv, menar S., att GoEBEL icke förebragt. Detta är naturligtvis
riktigt, men G. har ju å andra sidan icke heller menat sig ha löst alla
utvecklingshistoriska gåtor, som kunna beröra marchantiacéerna. G.
menar blott, att de nu levande typerna lättare kunna förklaras och för-
stäs som reduktionsbildningar än som molsalsen, och någon som helst
mening om huru det för övrigt nog så högt organiserade släktet Marchantia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
