Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
dock ej. För flertalet av de moderna »synekologerna» bestämmes asso-
ciationen av de i densamma ingående arterna; enligt SAMUELSSON kunna
till samma association hörande bestånd i hög grad avvika från varandra.
Hans definition lämnar oss därför i sticket, när det gäller att avgöra,
vart ett »bestånd» skall föras; på sin höjd kan man ha en subjektiv
mening därom. Att förf. utgående från dylika svagt och osäkert grun-
dade begrepp ej kunnat komma till den »översiktlighet och klarhet»,
varom han ordar, är av det sagda lätt förståeligt. Beträffande växtsam-
hällenas indelning anser förf., att den vanligen brukade indelningsgrunden,
vegetationen själv, endast lämnar mer eller mindre konstlade grupperingar;
en naturlig indelning kan först uppnås, när växtsamhällenas ekologi blivit
mera känd. Med andra ord, en indelning efter ståndorten är den mest
önskvärda. I vad mån denna indelning skulle vara »naturligare» än den
förra, motiveras dock ej.
I följande kapitel beskrivas de närmast fjällen liggande barrskogarnas
vegetation. Tallen är inom området vida ymnigare än granen. De fór-
härskande tallskogarna äro de lavrika, och i undervegetationen spelar
ljungen den största rollen; dessutom förekomma Empetrum, blåbär och
Betula nana. Andra tallskogar äro de mossrika samt de örtrika, vilka
förf. synes böjd att antaga som relikter av en skogstyp, som tidigare
haft stor utbredning; » fórsumpade tallskogar förekomma jämförelsevis
rikligt vid myrarnas transgressionsomräden. Av granskogarna är den
bläbärsrika mossgranskogen viktigast. Angsgranskogarna upplaga endast
mindre arealer; förf. urskiljer bland dem tre associationer, ormbunksrika,
ört- och gräsrika samt hjortronrika granskogar. I synnerhet av den
ört- och gräsrika lämnar förf. ingående beskrivningar och artlistor. Av
större betydelse äro de försumpade granskogarna, vilka stå de hjortron-
rika nära. Av blandskogar omtalas såväl tall-granskogar som tall-björk-
och gran-björkskogar, av vilka de sistnämnda äro särskilt vanliga i barr-
skogsregionens övre del.
Områdets skogsgränser har förf. ägnat ett flertal sidor, och den teo-
retiska behandlingen av dessa torde vara arbetets vetenskapliga tyngd-
punkt. Beträffande barrskogsgränsen påpekas, att granen vanligen går
högre än tallen, vilket sammanhänger med den förras något mindre
värmekrav under sommaren. Den »klimatiska barrskogsgränsen» vill
förf. förlägga, »där typiskt trädformiga, under goda fröär kottebärande
barrträd under för trakten normala ståndortsförhållanden upphöra». På
ett flertal ställen, där tallen bildar barrskogsgräns, äro de översta träden
i skogsregionen tallar, under det att björk endast förekommer i buskform.
På dessa ställen anser förf. björkskogen vara nedpressad genom markens
torrhet och starka vindar. I sammanhang härmed föreslås termen fjäll
att gälla för sådana berg, vilkas toppar höja sig över barrskogsgränsen,
som i första hand bör vara betingad av temperaturen. Denna omvär-
dering av begreppet fjäll synes referenten synnerligen olämplig; bättre
är väl att som hittills skilja mellan subalpina (= björkbevuxna) berg och
fjäll, d. v. s. sådana, som höja sig över (björk-)skogsgränsen. Några siffror
över barrskogsgränsens höjd meddelas icke, då förf. enligt uppgift endast
i förbigående sysslat med densamma. Björkskogsgränsen däremot är
föremål för en mera ingående diskussion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
