Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
utgivare (TH. M. Fries) en förmodan, att en av Lasrapius’ former
kunde motsvara S. alpina Willd., en annan S. natans Mich. En
liknande uppfattning uttalades av O. R. Fries (i Bot. Notis., 1858,
sid. 166), som funnit var. lenuior tämligen allmänt i trakten mellan .
Torne och Kalix älvars nedre lopp. Han fann det »ej otroligt, det
den är identisk med S. alpina: Willd. eller S. natans Mich. (hvilka,
att dömma efter beskrifningarne, ej tyckas vara tillräckligt skiljda)»
och rekommenderade dem »till nogare undersökning, för att möj-
ligen påfinna några mer egendomliga och konstanta kännemärken,
då dess geografiska utbredning tyckes häntyda på något eget».
Med hänsyn till dessa anmärkningar är att märka, att S. alpina
Willd. är identisk med S. natans Pall., medan S. natans Mich. av
F. BucHENAU i monografien över Alismataceae i ENGLERS »Pflanzen-
reich» (IV: 15, 1903) upptas som varietet av S. subulata (L.) Buch.
Efter LINDBERGS uppsats blev Sagillaria natans något mera upp-
märksammad även av de svenska botanisterna. Den infördes i
9:de uppl. av TH. O. B. N. Knoxs och’ S. ALMQuisTts »Svensk Flora
för Skolor» (1903) som S. sagittifolia var. natans. Och i C. A. M.
LINDMANS »Svensk Fanerogamflora» (1918) är den upptagen som
art. På bägge ställena karakteriseras den genom flytblad med av-
lång skiva, smärre blommor och gula ständarknappar, medan S.
sagittifolia säges ha även flytbladen med pillik skiva samt rödbruna
ståndarknappar. Om frukterna nämnes däremot ingenting. Enligt
LINDBERG lämna dock dessa de allra viktigaste kännemärkena. Hos
S. nalans äro de c:a 3 mm långa och 2,» mm breda, kortsprótade,
mot basen avsmalnande, hos S. sagiltifolia c:a 6 mm långa och 4,5
mm breda, försedda med tydligt spröt och (alldeles) oskaftade. Även
i F. BUCHENAUS ovan omnämnda monografi upptas S. natans som art.
Som totalomdöme om Sagittaria natans säger LINDBERG (anf. st.,
sid. 69), att den är »en särdeles utmärkt, alltid lätt igenkänlig, från
S. sagittifolia mycket väl skild art». Oaktat jag ej haft tillfälle att
se den förra i naturen, har även jag blivit övertygad, att vi i den
nordiska floran ha två väl skilda Sagittaria-arter. Men däremot
kan jag ej medge, att enskilda exemplar alllid äro så lätta alt säkert
bestämma.
De båda Sagittaria-arterna förete i utpräglade fall en avsevärd
habitusskillnad. S. sagittifolia har nämligen i regel utvecklade luft-
blad med divergerande, ofta långt utdragna, spetsiga basalflikar,
medan S. natans oftast har endast flytblad (utom de helt submersa).
När den senare arten har utvecklade luftblad, äro dessas basalflikar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
