Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
trubbigare och parallella—konvergerande. Men som bekant före
komma även hos S. sagiltifolia ej sällan individ utan alla luftblad.
Särskilt är detta fallet på djupare vatten. Jag hade i somras
(1919) rikt tillfälle att i södra Dalarnes sjöar se alla övergångar
mellan rena vattenformer av typisk nalans-habitus och normala
kraftiga landformer. Norrut synas de rena vattenformerna av S.
sagillifolia t. o. m. vara vanligare än landformerna. Åtskilliga äldre
uppgifter om var. tenuior avse utan tvivel sådana former, varför
dessa ej utan vidare kunna hänföras till S. natans. Och även under
senare år ha de givit anledning till förväxlingar. Sålunda tillhör det
allra mesta, som av Lunds Bolaniska Förening utlämnats såsom
S. nalans, sådana vattenformer av S. sagittifolia. Detta gäller främst
exemplar, insamlade vid Sollefteå (Ångermanland) åren 1908—1910
av G. JOHANSSON, vilket jag särskilt nämner, enär dessa torde vara
de enda, som i flertalet enskilda herbarier representera S. nalans.!
Angående dessa var jag länge mycket tveksam. De äro nämligen
genomgående i ogynnsamt utvecklingsstadium, med svaga blom-
ställningar, i allmänhet utan utslagna hanblommor och utan fruk-
ter. Men efter granskning av ett stort material har jag fält viss-
het om ståndarknapparnas brunvioletta färg och deras storlek,
varigenom det blev fullt klart, att det är fråga om en vattenform
av S. sagillifolia. Detta bekräftas också av bättre utvecklade exem-
plar från samma fyndort, vilka meddelats mig av doktor H. W.
SJÖGREN (Sollefteå).
Ovan anfördes, alt de svenska flororna ange, att flytbladen hos
Sagillaria nalans ha »avlàng», bos S. sagittifolia »pillik» skiva.
Detta är alldeles missvisande. Även hos den förra arten ha de
flesta bladen skiva med pillik bas, medan hos den senare ej sällan
blad förekomma alldeles utan basflikar. Jag hart. o. m. sett blom-
mande individ av fullkomligt säker S. sagillifolia, där intet blad
haft utvecklade basalflikar. Därför anser jag sterila exemplar säl-
lan vara säkert bestämbara. Detta är mycket beklagligt, då Sagit-
taria-arterna i norra Fennoskandia ofta ej blomma och på vissa
ställen, där de varit föremål för observation under varje år under
ett par årtionden, blommat endast under någon enda särskilt varm
sommar och även då ytterst sparsamt, så vid Lillhärdal i Härje-
dalen (enl. S. J. ENANDER) och Jockmock i Lule Lappmark (enl.
O. VESTERLUND).
! Däremot äro exemplar från Boden och Piteå, som likaså gått i byte, äkta
S. natans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
