Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
för Sandhem (anf. st), men enligt meddelande av professor C. F. O.
NORDSTEDT (Lund) är den här (vid bryggan i Grimstorpssjón) av honom
efor många år sedan planterad».
Bohuslän. Enda säkra fyndort har varit Risån vid Uddevalla (enl.
"TH. O. B. N. KROK i Bot. Notis. 1857, sid. 23). . Härtill känna läggas två
nya: Ljung: Ljungän (1886 Th. O. B. N. Krok); Bäve: Bäveän (enl. J. E.
Palmer).
Dalsland. I Vanertrakten är den allmän. I bergstrakten är den
känd blott från två ställen: Fröskog: Kristinedal (enl. L. M. LARSSONS
»Flora öfver Wermland och Dal», 2:dra uppl., 1868); Ärtemark: Bengtsfors
tenl. J. Henriksson).
Värmland. Allmän i Vänertrakten, genom hela Fryksdalen till Torsby
(enl. E. Ernström) och nedre delen av Älvdalen, där den förekommer
åtminstone till Ekshärad (enl. L. M. LARSSON, anf. st.). Enligt G. E. RINGIUS
finnes den i Östmark (Bot. Notis., 1888, sid. 111) och enl. J. A. O. SKÅR-
MAN i Vitsand (Sv. Bot. Tidskr., 6, 1912, sid. 88). Efter Byälvens
vattensystem är den känd ända till Eda: Bysjön (enl. E. Ernström). Från
hela Bergslagen känner jag den blott från Filipstad (C. F. Elmqvist).
Närke. I alla Närkesflororna uppges den vara allmän. Men detta
gäller tydligen endast om de lägre, egentliga kulturbygderna. Jag kän-
ner den blott från Hjälmartrakten, Kvismaredalen, Sotterns omgivningar
samt Kräklinge: mängenstädes i Täljeån (enl. Axel Ericsson enl. E.
Broddeson);- Viby (1900 Ew. Steyern); Hackvad: Skarbysjön (1852 O. G.
Blomberg); Askersund: Avik (1871 A. S. Trolander).
Södermanland. Arten synes vara åtminstone tämligen allmän i så
gott som hela landskapet. De inre delarna äro otillräckligt kända. Tyd-
Jigen är den mera sällsynt i de yttre delarna av Södertörn och saknas
troligen helt i skärgården.
Uppland. I större delen av detta landskap är den allmän. An-
märkningsvärt är, att ingen fyndort föreligger från kusttrakten mellan
Östhammar och Lövstabukten, där dock särskilt ERIK ALMQUIST gjort
omfattande exkursioner. I den egentliga skärgården synes den alldeles
saknas.
Västmanland. Allmän i Mälartrakten och slättbygderna går den
efter Kolbäcksån ända till Dalagränsen och efter Hedströmmen åtmin-
stone till Skinskattebergs bruk (1891 O. B. Santesson). Enda fyndorter i
västra Bergslagen äro Noratrakten (enl. G. V. Göthlin m. fl.) och Hjul-
sjö: Vasselsjön (enl. G. Erdtman).
Dalarne. Främst genom egna undersökningar känner jag den från
ett mycket stort antal punkter, de allra flesta belägna vid eller tämligen
nära Dalälven, nämligen till Orsa (enl. K. Johansson m. fl.) och Malung.
Dessutom känd från några ställen utefter Kolbäcksån, Vanån och Toftån
samt vidare vid Ore: Dalfors (enl. O. Vesterlund).
Gästrikland. I de lägre delarna tydligen ganska allmän; känd till
Ockelbo (enl. J. Måhlén enl. H. W. Arnell).
Hälsingland. Atminstone spridd längs kusten och älvarna. — Ide-
nor: Saltvik i Delångersån (1911 A. Nordström); Alfta: Kyrktjärn (1917
F. R. Aulin); Järvsö: Ljusnan (1889 C. O. Schlyter, 1891 R. Jäderholm)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
