- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 14. 1920 /
33

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33

Åsele Lappmark. C. MELANDER uppger (i Bot. Notis., 1881, sid. 113)
Sagittaria från trakten av Malgomajs västända. I Hb. Ups. finnas exem-
plar från Åsele (1911 Th. Wolf, 1913 J. G. Gunnarsson), varav ett blom-
mande, men de äro så föga utpräglade och i ett sådant stadium, att jag
ej vågar säkert bestämma dem, fastän jag finner dem med största san-
nolikhet höra till S. sagiltifolia.

Lycksele Lappmark. C. MELANDER uppger (i Bot. Notis., 1881, sid.
113 och 1883, sid. 212) växten för Lycksele och Siksele. Intet exemplar
är av mig sett.

[Torne Lappmark. C. P. L:EsTADIUS uppger i »Bidrag till känne-
domen om växtligheten i Torneå Lappmark» (1860, sid. 42) Sagittaria
sagillifolia för Karesuando: Orjanpuudas (»steril>). Som uppgiften lika
väl kan avse S. natans, har jag ej upptagit den på kartan.)

Danmark.

Växten är känd endast från Sjzelland, Fyen och Jylland. Ingen fynd-
ort föreligger från platser utanför kartgränsen. KNUD JESSEN skriver
till mig följande: »Arten er utbredt i vore större Aaer, navnlig i Jyl-
land. I disse er den dog sikkert hyppigere end Punkterne lader for-
mode, da den ofte er almindeligst i Formen vallisneriifolia, der forer en
ren Undervandstilvzerelse og aldrig danner Luftblade eller Blomster».

Norge.

Arten är helt inskränkt till Östlandets lägre delar och ingenstädes
allmän. Sin nordgräns har den i Hedemarken vid Glommen (Grue i
Solör) och sin västgräns i trakten av Porsgrund (allt enl. OVE Daun).
Dock bör dessutom anmärkas, att M. N. BLYTT i »Norges Flora» (1:ste
Deel, 1861, sid. 280) från Kristianssand omtalar »meget tynde lange Blade,
som jeg ogsaa har antaget for henhorende til Sagiltaria».

Finland.

Här är Sagillaria sagillifolia givetvis betydligt mera utbredd än vad
kartan (fig. 3) utvisar. Dock torde denna ge en ganska god bild av
totalutbredningen, om det tillägges, att arten är känd även från åtskil-
liga ställen utanför kartgränsen i östra Finland och angränsande delar
av Ryssland, i norr till Kem i Pomoriska Karelen. I öster synes den
dock vara mindre allmän än S. nalans. Nordligaste säkra fyndort för
Sagittaria sagittifolia, samtidigt den nordligaste i hela Fennoskandia, ar
belägen i Kemi Lappmark vid sammanflödet av Ounas- och Aakenusjoki
i Kittilä. Anmärkningsvärt är, att arten synes saknas pa Aland. Den
uppges visserligen vara funnen i Jomala: Dalkarby, men den främste
kännaren av Alandsfloran, docent A. PALMGREN (Helsingfors), har med-
delat mig, att han själv aldrig funnit växten och även betraktar den
äldre uppgiften såsom föga trovärdig.

Sagittaria sagittifolia är alltså utbredd över större delen av Dan-

mark, Finland och Sverige, men saknas dock i de högsta och
Svensk Botanisk Tidskrift 1920. 53

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jun 15 11:04:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/14/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free