Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
till våra leror, men alldeles undvika urbergsmoränernas och torv-
markernas oligotrofa vatten. Dock tyckas de flesta av de avsedda
arterna vara tydligare bundna till de kalkrika lerorna. De flesta
äro liksom S. sagittifolia i Norge inskränkta till Östlandet, tydligen
enär vatten av gynnsam typ endast här ha större utbredning. In-
vandringshistoriska orsaker äro uppenbarligen av vida mindre be-
tydelse.
Sagiltaria natans förefaller att ställa något högre fordringar på
vattnets närings-, särskilt dess kalkhalt än S. sagittifolia. Härför
tala främst den förras frånvaro från stora delar av Väster- och
Österbotten, samt dess stora östfinländska utbredningsområde, som
norr om Bottniska Viken står i förbindelse med de norrbottniska fynd-
orterna (jfr fig. 2). För att rätt förstå innebörden härav böra främst
två omständigheter observeras. Den ena är den stora överensstäm-
melsen i berörda hänseende med åtskilliga andra vattenväxter, vil-
kas från söder mera sammanhängande utbredningsområde i Sverige
slutar ungefär i den trakt — några litet sydligare — där de bägge
sydligaste fyndorterna för Sagitlaria natans äro belägna, men som
sedan återkomma vid Bottniska Vikens nordända eller något norr
därom. Sådana äro t. ex. Bulomus umbellatus, Ceratophyllum de-
mersum, Myriophyllum verticillatum, .Potamogeton lucens och zosteri-
folius, Stratiotes aloides och Typha latifolia." Och flera av dessa ha
inom Finland sin huvudutbredning just i östra delen med förbin-
delse åt svenska sidan över norra delen. Förklaringen till nu av-
sedda förhållanden måste till mycket stor del ligga i den omstän-
digheten, att inom nämnda område vissa eutrofa sjötyper förekomma
vida allmännare än inom andra delar av Finland och norra Sverige.
Och detta i sin ordning måste sammanhänga därmed, att alla dessa
finländska skiffrar av olika åldrar, som pläga betecknas såsom lado-
giska, bottniska, kaleviska, jatuliska osv., väsentligen ligga inom
samma områden (jfr kartan N:o 3 i »Atlas öfver Finland>, 1910).
De äro på sina ställen ganska rika på kalk och naturligtvis även
relativt lättvittrade.
Av ovanstående torde framgå, att de flesta egendomligheterna
inom Sagillaria-arternas nordiska utbredningsomráden väsent-
ligen kunna återföras på ännu alltjämt existerande ekologiska för-
! Märkligt är, att även Elodea canadensis med hänsyn till sin svenska utbred-
ning nära ansluter sig till denna artgrupp (jfr S. Brreer i Vet.-Akad:s Ark. f. Bot.,
32:1, 1910);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
