Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Sagillaria-arternas värmekrav lönar det sig föga att diskutera,
Att S. sagillifolia ej ställer alltför stora sådana framgår tydligt ay
dess utbredning. Alt det ej är dessa, som hålla den borta från
större delen av det sydsvenska höglandet, finner jag uppenbart.
Får man döma av den omständigheten, att S. natans ej sällan är sam-
lad med mogen frukt ända uppe i Norrbotten, så skulle denna art
snarare ställa mindre värmekrav. Och då den är anträffad ända
uppe i Pajala, Kemijärvi osv., så finner jag det vara tydligt, att
utbredningsluckorna i Väster- och Österbotten ej kunna vara be-
tingade av klimatiska orsaker.
Särskilt inom Sverige och Norge sammanfaller utbredningen av
Sagittaria sagittifolia mycket nära med lerornas. Man jämföre fig. 3
med t. ex. kartan (N:o 5) över »Fennoskandias lösa jordlager» i
»Atlas öfver Finland» (1910)! eller den av C. J. ANRICK (Ymer 1919,
tavl. 1) meddelade kartan över Sveriges åkerareal, som även den
på ett intressant sätt avspeglar lerornas utbredning. De allra flesta
av fyndorterna för S. sagittifolia ligga därför nedanför den marina
gränsen. Men även de, som ligga högre, kunna bestämt visas stå
i samband med förekomster av supramarina leror. Detta gäller
t. ex. förekomsterna på Skånes moränleror, flera norrländska fynd-
orter inom området för de stora isdämda sjöarna osv. Särskilt be-
lysande äro fyndorterna i inre Småland. Alla de nordsmäländska
tillhöra nämligen områden, som legat under den baltiska eller
Vätter-issjöns yta (jfr H. MuNnTtTHES karta i Geol. Fóren. Förh., 32,
1910, tavl. 47). Skatelövslokalen ligger inom ett av de få områden
inom Kronobergs län, där leror inta större ytor, nämligen vid Ås-
nens nordända (jfr N. J. ScHEuTzZ i Bot. Notis., 1871, sid. 85).
Att det är lermarkernas mera näringsrika vatten, som främst erbju-
der de för Sagillaria sagiitifolia gynnsamma betingelserna, är tämligen
uppenbart. På vad sätt ett sådant vatten utövar sina verkningar
är ännu ej möjligt att säga. Likväl bör jag påpeka, alt arten icke
är bunden till lermärglarna. Klarast framgår detta genom dess
allmänna förekomst i stora delar av Värmland, Dalarne och Norr-
land, där lerorna i regel innehålla mycket litet kalk.
Till sin utbredning ansluter sig Sagittaria sagittifolia i princip
nära till en hel grupp av eutrafenta vatlenväxter, som just hålla sig
! Det bör anmärkas, att verkliga leror i de lägre delarna av Norrland, i synner-
het i Västerbotten, ha betydligt större utbredning än vad som framgår av denna
karta [enl. meddelande av professor A. G. HöGBom (Uppsala)].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
