Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
‘AN 15 1921
3.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 1920. Bop. 14, H. 2
NÅGRA MARCHANTIACE-FYND JÄMTE EN
ÖVERSIKT AV NORDENS MARCHANTIACEER.
LIBRARY
AV NEW YORK
VETATKT Y 3 T BOTANICAi
GUNNAR SAMUELSSON.
, t QARUDIHBN
Marchantiaceerna utgöra utan tvivel en av de intressantaste moss-
grupperna. Men tyvärr äro de flesta av våra arter så sällsynta, att
mycket få personer haft tillfälle att studera dem ute i naturen.
Genom lyckliga omständigheter har jag anträffat alla svenska arter,
samtliga på nya fyndorter. Härigenom har jag blivit så intresserad
av gruppen, att jag varit betänkt pa att söka åstadkomma en mera
monografisk framställning av våra arter, särskilt deras utbredning.
Men då det under alla förhållanden måste dröja länge, innan en
dylik plan från min sida kan bli förverkligad, vill jag nedan med-
dela något om mina iakttagelser.
Var och en, som på minsta sätt intresserar sig för mossor, har
naturligtvis sett Marchantia polymorpha L., allmän, som den är,
snart sagt överallt i Sverige och dessutom utpräglat nitrofil, så att
den förekommer ända in på städernas gator. Likväl må erinras om
H. W. AnwELLs påpekande (i Sv. Bot. Tidskr., Bd. 12, 1918, sid.
307), att dess utbredning är något ojämn. Av de övriga arterna är
det väl egentligen endast Preissia commutata (Lindb.) Nees, som
traktvis, nämligen i kalkområden, kan bli verkligt allmän. I södra
och mellersta Sverige är även Fegalella conica (L.) Corda ganska
spridd, om också något ojämnt. Kanske behöver man ej heller ha
särskilt stor tur för att på någon bergknalle anträffa Asterella pilosa
(Wg) Trevis. De övriga sex, eller om man så vill åtta, svenska
arterna äro däremot samtliga att beteckna som rena, delvis mycket
stora sällsyntheter.
I Dalarne, där jag under de senare åren ägnat levermossorna
mycken uppmärksamhet, har jag blott anträffat de fyra nämnda
arterna. Marchanlia är naturligtvis i stort sett allmän. Och Preissia
är ej heller sällsynt, så snart man har att göra med kalkrikare
ståndorter. Rent allmän är den inom Siljansdalens silurområde.
Svensk Botanisk Tidskrift 1920. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
