Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Ett mycket karakteristiskt förekomstsätt har den på stränderna av
Siljan, i en zon, ’som årligen översvämmas vid högvatten. Här är
den en verklig karaktärsväxt tillsammans med bl. a. Deschampsia
caespilosa v. glauca, Equisetum variegalum, Scirpus uniglumis 0. s. v.
I södra Dalarnes gräalslundar är ej heller Fegatella någon större
sällsynthet på fuktiga ställen. Särskilt praktfull och fruktificerande
har jag sett den på flera ställen i Säterdalen. Asterella pilosa har
jag däremot funnit blott ett par gånger och mycket sparsamt, i
bägge fallen i diabasbranter (Vålåberget i Idre och Åsen i Älvdalen).
De enda rika fyndorter för marchantiaceer, man hiltills känt från
södra Sverige, äro alvarområdena på Öland och Gotland. Jag har
upptäckt ett nytt område, som väl kan mäta sig med dessa.
Som deltagare i en av professor R. SERNANDER ledd exkursion
kom jag att den 28 maj 1916 under några timmar besöka de båda
kalkrika öarna, Munkö och Runmarö inom Djurö socken i Stock-
holms skärgård (Uppland). På bägge ställena ägnade jag lever-
mossorna någon uppmärksamhet. Bl. a. fann jag på Munkön den
sällsynta Martinellia calcicola Arn. & Pers. i stora mängder. Och
på bägge öarna insamlade jag prov av vad jag trodde vara Preissia.
Men under sensommaren samma år lärde jag känna Torneträsk-
områdets rika marchantiacéflora, och när jag på hösten skulle reda
upp sommarens samlingar, fann jag till min stora överraskning, att
Runmaröexemplaren (från kalkhällar nära Uppeby) tillhörde Asterella
pilosa och Munköexemplaren — Neesiella (Grimaldia) pilosa (Horn.)
Schiffn. Särskilt den senare måste naturligtvis väcka mitt livliga
intresse, då den ej på över 50 år anträffats inom Sverige samt
överhuvud blott två gånger och då ytterst sparsamt, nämligen vid
Resmo på Öland (1865 S. O. Lindberg) och Kurravaara i Torne
Lappmark (Herb. Ad. Afzelius).
Som jag var intresserad att se, om Neesiella pilosa hade någon
större utbredning på Munkön, reste jag i början av juni 1917 åter
ditut, denna gång tillsammans med lektor H. W. ARNELL och fil.
mag. ERIK ALMQUIST, båda i Uppsala. Våren hade nu varit mycket
torr, och marchantiacébålarna voro alldeles förtorkade. På de flesta
ställen hade sporhusbärarna ej förmått sträcka sina skaft. Tillfället
var alltså mycket ogynnsamt för marchantiacéstudier. Endast efter
mycket sökande lyckades jag återfinna Neesiella (c. fr.) på Munkön (?/e),
nämligen på några fläckar, där tuvor av Bryum pallens kvarhållit en
smula mera fuktighet. Även anträffades på kalkhällarna Preissia (c. fr.)
helt sparsamt, liksom några sterila bålar av ännu en art (se nedan.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
