Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
supralitoralen Carex Goodenowii-äng med bl. a. Agrostis stolonifera,
Aira caespilosa, Festuca rubra, Galium palustre och Potentilla anserina
samt epilitoralen Aira caespitosa-äng med bl. a. Ranunculvs acris
och Spiraea Ulmaria.
Som verkliga havsstrandsväxter i Skenstafloran kunna följande
anses: Alopecurus ventricosus, Glaux maritima, Juncus Gerardi,
Scirpus Tabernaemontani och Triglochin maritimum. — Glyceria
(Puccinellia) distans skulle möjligen kunna anses som en havsstrands-
växt. Den besläktade P. retroflexa är ju en tydlig sådan, och
WAHLENBERGS exemplar från Kungsängen 1818 (SAMUELSSON, sid.
491) måste tolkas som en havsstrandsrelikt. Glyceria distans har
emellertid ett annat slags ståndorter, nitrofytiska vid gårdar, av
konstant art. Sa har jag i Skenstatrakten sett den invid en gödsel-
valtenpöl vid Hyvlinge i Torstuna socken. — Hur pass konstant
Sonchus arvensis f. maritimus är bunden vid havsstränder, känner
jag ej, men den synes mig vara för vanlig i inlandet för att hållas
som maritim.
Marstallområdet har ännu ett par lokaler med havsstrandsväxter.
Brunpın meddelar mig, att han funnit Alopecurus ventricosus strax
NO om Torstuna kyrka (jfr LÉNsTRÓM, sid. 252) på ungefär sam-
ma nivå som Scutellaria hastaefolia. Denna växte enligt BRUNDIN
nära »Vattstaden» vid stranden av Gällbäcken, således i västra
kanten av de numera uppodlade »Sunden», men är nu (1920) för-
svunnen, ålminstone fran denna lokal. Ett annat av BRUNDINS
fynd är det av Veronica longifolia. På min begäran har han om
dess förekomst i brev av den */s 1920 lämnat följande utredning.
» Vad slutligen Veronica longifolia beträffar, så hyser jag för min del
inte minsta tvekan om, att den på ifrågavarande lokal är ursprung-
ligen vild. Lokalen är belägen på den till Hyvlinge hörande s.k.
Skarpängen, som ligger rakt S om Vånsjö ned mot Örsundaån,
som här flyter fram i en flera meter djup dalgång. I min barn-
dom, för omkring 40 år sedan, fanns den på flera ställen, dels på
själva åstranden, dels överst i en ravin, som på norra sidan utgör
en förgrening av dalgången, samt på närliggande dikeskanter; så-
ledes på en nivå, som obetydligt understiger Skenstakällans. I
sommar fann jag den endast på tre ställen vid en liten körväg,
som leder ned till ån, tillsammans med Tanacelum vulgare, Vero-
nica Chamaedrys, V. officinalis, Hieracium umbellatum, Campanula
rotundifolia, Viola canina, m. fl. Huruvida den finns kvar på
åstranden, glömde jag att se efter, men anser detta mycket sanno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
