Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
likt.» Scutellaria hastaefolia har sin egentliga förekomst i de epili-
torala strandängarna. Veronica longifolia har, frånsett sin antropo-
chora utbredning, på Upplandshalvön en så tydlig koncentration
till de epilitorala strandängarna med Tanacetum, Veronica Chamae-
drys etc. (jfr t. ex. ROMELL, sid. 138—146), att rält goda skäl tyckas
föreligga alt tolka även den som en eventuell maritim relikt.
Emellertid är förutsättningen härför, att epilitoralens V. longifolia
v. maritima endast är en modifikation av inlandsformen.
Vi kunna med ett ord tala om, att vid Skensta källa och Sunden,
sålunda djupt inne i landet, finnas ännu i dag fragment av växt-
samhällen, vilka en gång konstituerades vid stranden av havet, då
detta nådde hitupp.
Vid vilken tidpunkt räckte havet hit, närmast till Skensta källa,
och hurudana voro då naturförhållandena?
Att havet var Litorina-havet behöver ingen särskild utredning.
Utgår man från de siffror, vilka satts för dess maximiutbredning i
trakten (MUNTHE har 70 m), får man 30% av L. G. Vid denna nivå
stod det torra och varma klimatet under den postglaciala värme-
tidens slutdel, den subboreala perioden, i sin typiska utbildning.
Tager man hänsyn till de närbelägna, vid omkring 50—40 4 av L. G.
belägna boplatserna från gånggriftstiden och till de SO om Skensta
liggande talrika minnesmärkena från den äldre bronsåldern, som
ligga pa en nivå av just 34—21 4 (J. ERIKSSON, sid. 87), kan tàm-
ligen säkert fastställas, att havet under den äldre bronsåldern nådde
upp till Marstallarna, och att Skenstarelikterna sålunda äro från
denna tid. Med MONTELH absoluta tidsbestämningar blir deras
ålder omkring 3,500 år.
Som nämnt stå Skenstarelikterna ej ensamma i Upplandsfloran.
De övriga äro emellertid avsevärt yngre. Särskilt gäller delta de
namnkunniga förekomsterna på Uppsala Kungsäng, vilka som strax
skall visas, troligen äro från järnåldern och subatlantisk tid.
Men finnas ej några andra havsstrandsrelikter från just den
subboreala perioden? Som sådana kan man på grund av deras
läge inom den subboreala höjningszonen tolka de nyss behandlade
förekomsterna av Alopecurus ventricosus, Sculellaria hastaefolia och
Veronica longifolia, den sistnämnda dock med tvekan, samt de före-
komster av den för epilitoralen karakteristiska Lecanora cartilaginea,
jag beskrivit frän hälleflintklipporna N om Uppsala (SERNANDER
1912, sid. 816—827).
Strängt taget borde man som ett led i den här framställda relikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
