Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
invandrare, om ock äldre än Triticum repens, men mera spontan och
ej som denna beroende av uldikningen. På sina föreläsningar
meddelade LiNNÉ (Tu. Fries, Bil. XVIII, sid. 4): »Alopecurus pratensis
fants för 30 år sedan allenast uti ett hörn på Kungsängen, men nu
börjar den sprida ut sig över alt.> På den nutida Kungsängen är den
ett mycket framträdande och jämnt fördelat element. Kanske att
den på Marstallarna har bakom sig en liknande sen invandrings-
historia.
Reliktbeståndet har lidit högst betydligt, varjämte Primula farinosa,
Catabrosa aquatica, Glyceria distans samt Chara foetida försvunnit.
Alopecurus ventricosus växte 1908 enligt BRUNDIN i gölen samt i
dikena. Den var 1919 sparsammare, men kvarstod på båda lokalerna.
Hybriden hade tillkommit.
Triglochin maritimum var 1908 strödd i nordöstra delen av om-
rådet. Ar 1919 hade den inskränkts betydligt. Den var upplöst i
tre små utposter, den största ungefär 0,55 m? med en stor tuva,
bärande 6 inflorescenser, samt ett enstaka exemplar med summa 5.
Glaux maritima. Utdöd. Jfr sid. 333.
Scirpus Tabernaemontani. Utdöd. Jfr sid. 333.
Juncus Gerardi tycktes redan 1908 ha varit undanträngd till
dikena. Här redde den sig gott, och 1919 räknades i det nord-
västra omkring 50 inflorescenser. Vi ha sålunda jämte Alopecurus
ventricosus ännu ett intressant exempel på, hur en utdöende relikt
för en tid kan rädda sig på ny jord.
Så länge den nuvarande grundvattensnivån bibehålles, är icke
Skenstakällans återstående reliktvegetation utsatt för någon óver-
hängande fara. Men då dräneringen blir fullföljd, och detta torde
endast vara en fråga om några årtionden, kommer Aira caespitosa-
samhället och hårdvallen att bli allenahärskare. Så kommer tiden
för plogen, och ännu en oersättlig svensk naturtyp är för alla
tider ödelagd.
LITTERATURFÖRTECKNING.
ALMQUIST, ERIK, Viktigare tillägg och rättelser till Upplands flora. —
Sy. Bot. Tidskr. 1919.
BRENNER, WIDAR, Strandzoner i Nylands skärgärd. — Bot. Not. 1916.
ERIKSSON, J. V., Studier över Upplands förhistoriska geografi. — Upp-
lands Fornminnesför:s Tidskr. 1913.
FRIES, TH. M., Linné. Levnadsförteckning. I, II. — Stockholm 1903.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
