Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
utom en annan omständighet. Da Mälaren under något skede av
järnåldern avsnördes från det baltiska havet som en sötvattenssjö,
kom dess vattenyta att vid nedskärningen genom avloppströsklarna
hålla jämna steg med landets höjning. Den äldsta Mälaren, Lögaren,
kom sålunda att S om Uppsala stå minst 3 m högre än nu. De
nuvarande lokalerna för Glaux (ej sedd under sista mansåldern),
Triglochin maritimum och Alopecurus ventricosus lågo sålunda under
sött valten och äro sekundära nervandringar från äkta havsrelikter,
som det baltiska havet hade kvarlämnat på högre nivåer, från
vilka de nu försvunnit.
Sedan Marstallarna och Skensta källa isolerats ur det tillbaka-
ryckande havet och konstituerat sig som sanka sidvallsängar med
ett maritimt reliktinslag, följde en mycket lång tid utan några för-
ändringar. Al och vide torde ha trängt ut på de minst sanka
delarna, men troligtvis har såväl bronsålderns som järnålderns
betning och slåtter hållit dem tillbaka som associationsbildare.
Och säkerligen har aldrig ens under subboreal tid området kring
Skensta källa blivit så torrt, att träd eller buskar kunnat inkomma.
I senare hälften av förra århundradet inträder den stora för-
ändringen. Tisbyän reglerades, och de ofantliga ängsvidderna
genomdrogos av kanaler och diken. I denna stund äro de ur-
åldriga naturängarna förvandlade till åker och vall. Endast på
den lägsta punkten kring Skensta källa befinner sig ännu en liten
rektangel i huvudsak kvar i naturtillståndet.
Följande förändringar ha dock inträtt i vegetationens samman-
sältning.
Sidvallsängen har mot kanterna förvandlats till hårdvall med
åtskilliga nyinvandrade mesofyter. Aira caespitosa utbreder sig inåt.
Trilicum repens bildar ymnig ett 15 m? stort bestånd i rektangelns
ena hörn. I de uppländska naturängarnas konstitution ingår detta
gräs blott som ett accessoriskt element. Däremot intränger det ej
sällan invid dikena, särskilt på uppkastad jord. Ett av de diken,
som begränsa rektangeln, har medfört just en sådan invasion.
Alopecurus pratensis är nu ett framträdande elementi Aira caespilosa-
Equisetum palustre-associalionen. Den växer huvudsakligen utmed
landsvägsdiket, där den på ett par meter brett bälte var riklig, fläckvis
ymnig. Den hade bildat en hybrid med A. ventricosus, som uppträdde i
flera täta tuvor, antagligen stadda i utbredning. Det är ingalunda, med
hänsyn bl. a. till att denna hybrid ej anmärkts förr än vid mitt besök
1919, omöjligt, att vi i Alopecurus pratensis ha att göra med en ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
