Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 192052 bp 14-9. 4. |
RELBERAT
GLÜCK, H., Blatt- und blütenmorphologische Studien. — Eine
morphologische Untersuchung über die Stipulargebilde, über
die Intravaginalpapillen, über die Blattscheide und über die
Bewertung der Blütenblattgebilde. — 696 sid., 284 textfigurer, 7
dubbeltavlor. Fischer, Jena 1919.
Detta omfångsrika arbete är närmast att betrakta som en utvidgning
och komplettering av det 1901 utkomna arbetet »Die Stipulargebilde der
Monokotylen». Dess utgångspunkt och kärna bildas av kapitlen om det
vegelativa systemets stipelbildningar. Inledningsvis beskrivas de olika
slag av stipler, som författaren anser sig böra urskilja. Det vanligaste
slaget, som man exempelvis finner hos Urtica, benämnes lateralstipler
(eller vaginalstipler, om stiplerna vuxit mer eller mindre samman
med bladskaftet). Lateralstiplerna kunna sinsemellan växa ihop på två
vis: i ena fallet kommer sammanväxningsprodukten alt sitta på samma
sida som bladet, d. v. s. i bladaxeln (axillära stipler), i andra fallet
kommer den att sitta milt emot bladet på andra sidan skottaxeln (anti-
droma stipler; ex.: Ficus elaslica). Interpetiolärstipler uppkomma
genom parvis sammanväxning av stiplerna hos motsatta eller kransställda
blad. Som en särskild kategori anföras slutligen ochreabildningarna.
Den gamla åsikten, att monokotyledonerna skulle sakna lateralstipler,
bestrides krafligt av författaren, som nu till sina förut publicerade
exempel på monokotyledoner med dylika stipler kan lägga ytterligare
några arter, däribland en orkidé, Ayrostophyllum stipulatum (Borneo).
Fylogenetiskt sett äro lateralstiplerna äldst och axillärstiplerna yngst:
förmedlande mellan dem står en typ med bladslida och ligula.
Efter att ha behandlat intravaginalpapillerna (de s. k. squamulae
intravaginales) kommer förf. in på frågan om bladslidorna. Dessa äro
stipelbildningar, som fylogenetiskt äro yngre än lateralstiplerna. På tal
härom framhåller GLück hógbladens och även blombladens ofta mycket
primitiva karaktär. Om man exempelvis jämför högblad med lågblad
(vilka ju båda äro att betrakta som i sin utveckling hämmade mellan-
blad), så representera högbladen ofta ett mer primitivt utvecklingsstadium
av mellanbladen, än vad lågbladen göra. Då nu högbladen hos en del
dikotyledoner (även några monokotyledoner) äro försedda med fria stipler
under det att övriga nedanför sittande blad ha väl utvecklade bladslidor,
anför förf. detta förhållande som ett av stöden för sin åsikt, att lateral-
stiplerna äro fylogenetiskt äldre än bladslidorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
