Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
Kap. IV behandlar högbladen. Har redogöres först för det fåtal arler,
vilkas högblad stä pä ett högre organisationsplan än mellanbladen: Cen-
laurea spp. (t. ex. C. nigra), Melampyrum spp., Drypis spinosa etc.
Mellanbladen äro hos dessa enligt forf. långt drivna reduktionsformer
av ett ursprungligt, rikt differentierat mellanblad. Övriga högblad äro
antingen med eller utan stipulär karaktär. Som exempel på de senare
kunna nämnas Euphorbia pulcherrima och Eryngium marilimum, vilkas
högblad motsvara ett helt mellanblad, samt Anemone hepalica, vars hög-
blad framförallt genom sin nervatur visa sig motsvara reducerade blad-
skivor. Såsom varande av stipulär karaktär anföras högbladen hos
Begonia, umbelliferernas svepen, euphorbiaceernas cyathium, magnoliaceer-
nas spalha etc. Malvaceernas »ytterfoder» består av metamorfa stipler
utan bladrudiment.
I kapitlet om blombladen lämnar förf. en rad olika bevis för dessas
härstamning från mellanblad; de måste anses för mellanbladsanlag, som
stannat på ett tidigt utvecklingsstadium, först i andra hand komma an-
passningsfenomen sådana som t. ex. avvikande färg, nektaravsöndring
elc. Päfallande är den grundlishet, varmed förf. skildrar blombladens
nervatur; hos dikotyledonerna är denna i förhållande till mellanbladens
oftast reducerad (obs. dock undantag såsom flertalet Dianthus-arter,
Reseda luteola, Cactaceae ete.); hos monokotyledonerna är det ofta om-
vänt: man kan t. o. m. enligt förf. genom perigonnervaluren få en före-
ställning om den ursprungliga primitiva mellanbladsnervaturen. Foder-
blad och kronblad motsvara antingen hela mellanblad eller delar därav
och äro merendels hos en och samma art sinsemellan morfologiskt olik-
värdiga. Mer undantagsvis äro de likvärdiga såsom hos Hypericum
maculatum och Nymphaea.
Även perigonbladen definieras såsom metamorfa mellanblad. Ifall de
äro mer eller mindre sammanvuxna, motsvarar den sammanvuxna delen
av perigonet vaginala bildningar och den fria delen reducerade blad-
skivor. Hos många arter — Iris, Gladiolus, Narcissus, Eichhornia,
Hemerocallis fulva ete. — kan man omöjligt härleda de fria perigon-
delarna direkt från nuvarande mellanblad. Författaren antar härvidlag,
att de härstamma från ett slags ursprungliga, väldifferentierade monoko-
tylblad och hänvisar samtidigt till de primitiva mellanbladen hos Hosta,
Erythronium, Pontederia, Eichhornia, Lilium candidum ete.
Av särskilt intresse är författarens omfattande utredning av orkideer-
nas labellum. Detta torde ha uppkommit på tvenne sätt: i ena fallet
motsvarar det en bladbas med dithörande stipler, i andra fallet här-
stammar det från ett hypotetiskt blad, som i många fall måste ha varit
starkt flikat och försett med dikotyl nervatur. I utredningen till det
senare fallet nämnes, att de nuvarande fylogenetiskt äldsta mellanbladen
hos orkideerna torde vara de hos Acianthus (oftast flikiga; dikotyl nerva-
tur) och Bartholina pectinata (nervaturförhållanden analoga med dem hos
Erylhronium dens canis); därnäst komma de med bred eller oval skiva,
senomdragen av mer eller mindre båglikt böjda nerver — dessa blad
befinna sig ännu i ett reduktionsstadium; de lansettlika eller lineära
bladen äro ännu mer reducerade och torde i allmänhet motsvara den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
