Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abiskojokks kanjon (1906 K. Johansson, 1917 E. Asplund), Vassijaure-
trakten (1905 K. P. Hägerström), Kaisepakte, Nuolja, Lulletjärro, mellan
Njutum och riksröset n:o 267 (1920 H. Smith).
Växten är mycket svår att uppläcka, då sporerna tyckas lämna
den enda säkra karaktären. Den är givetvis mycket mera spridd,
än vad man hittills känner. Emellertid fördela sig de hittills be-
kanta växplatserna ganska lagbundet.
I Norge är Cystopteris Baenitzii funnen på spridda ställen i Lille
Elvedal, Ringebu, Lom, Dovre och Alten (enl. meddelande av
konservator OvE Daur) I Finland är den enl. H. LiNpBERG känd
från enstaka ställen i Ladoga- och Onega-Karelen, Kuusamo samt
Kemi och Enontekis’ Lappmarker. V. A. PESOLA, som systematiskt
sökt efter densamma, uppger den från 15 ställen i Kuusamo och
Kuolajärvi (i Meddel. Soc. Fauna et Flora Fenn., Bd. 44, 1918, sid.
236). Redan LINDBERG framhöll (anf. st, Bd. 32, 1906, sid. 24),
att den i östra Fennoskandia i likhet med andra arter, har en
östligt-nordlig utbredning. Vad man känner visar också tydligt,
att vi ha alt göra med en växt med huvudutbredning i kalkrikare
fjälltrakter, men vilken även förekommer på klippor med en viss
kalkrikedom på större avstånd från fjällen. Den erbjuder i hela
sin fennoskandiska utbredning en synnerligen slående överensstäm-
melse med Woodsia alpina (Bolton) Gray. Ej ens den tillsvidare
mycket isolerade Nacka-fyndorten bryter i högre grad denna likhet.
Den lagbundna utbredningen av Cystopteris Baenitzii har enligt
min uppfattning även en viss betydelse för bedömande av växtens
systematiska värde. På grund av de morfologiska karaktärerna
förtjänar den givetvis ej någon högre rang, varför den ju också i
senare tid allmänt degraderats till varietet av C. fragilis. Dess ut-
bredning visar emellertid hän på en ganska betydande självstän-
dighet. För egen del är jag därför mest böjd att betrakta den som
underart till C. fragilis. Men som dess rätta benämning innebär
en rätt trasslig fråga, nöjer jag mig med att på detta sätt framhålla
några synpunkter.
3. Alisma arcuatum Mich. i Norden.
Att Linnés Alisma Plantago-aquatica är en mångformig art, har
ju även hos oss varit länge känt. Numera anses det ju också
rätt allmänt, att den i Norden består av åtminstone två skilda
arter, den äkta A. Plantago och A. arcuatum Mich. Något omstridd
har visserligen den senares arträtt varit och är det alltjämt, vadan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
